Bjuda på middag...?

Kat Janouch skriver klokt idag angående bjuda på barnkalas eller erbjuda kompisar som är hemma och leker på middag.

När jag var liten och bodde på Lidingö hade jag en kompis, vi kan kalla henne H. Så fort det var dags för middag fick jag antingen gå upp och vänta i hennes rum alternativt gå hem.
I deras tjusiga Lidingö-hem blev man inte bjuden på middag. Än idag har jag svårt att tänka tillbaka på den fisiga familjen. Hur kan man inte bjuda någon på mat som är hemma hos en som gäst? Hur kan man inte bara vara allmänt glad över att ens barn har vänner att leka med?

Jag hade en annan kompis som inte alls bodde i en lika tjusig Lidingö-villa. Där fick man alltid nybakat bröd eller den mat som bjöds. Detta trots att mamman var ensamstående och säkert inte alltid hade gott om pengar.

För mig är det principen. Självklart bjuder man. Har man inte så mycket delar man på det man har och tar en extra knäckemacka. Tycker man att en viss kompis är hemma lite väl mycket hos en så kanske det har en förklaring. En morsa som super eller föräldrar som aldrig är hemma. Kanske är ungen bara hungrig.

Bjud era barns vänner på mat så lovar jag att ni kommer att få sååå mycket igen. Förtroenden, hur saker funkar i skolan, kärleksproblem etc etc.

Livet är för kort för att snåla med en tallrik soppa!!

Och nu lite reklam...

Fick just meddelande om att mina nya böcker har anlänt till bokhandeln...Måste genast ge mig ut på stan och tjuvkika!

Mötte en man...

...för en tid sedan som lyckligt berättade om sin fru som nyligen slutat arbeta.

"Det är så skönt nu när hon är hemma och jag hoppas verkligen att hon inte kommer börja jobba igen. Allt funkar så mycket bättre hemma nu..."

Jag har tänkt på det sedan dess, och jag blir allt mer provocerad.(Det ska påpekas att familjen ifråga inte har små barn hemma utan alla är inskolade och klara...) Och än mer på mig själv som aldrig finner mig i dessa stunder. Varför kommer jag aldrig på någonting witty att säga? Förmodligen för att hela jag kokade och jag fick göra allt för att inte säga någonting riktigt elakt.

Är jag emot hemmafruar? Ja, det är jag. Hemmamän också. Jag är av åsikten att alla människor behöver ett arbeta för att stimuleras och utvecklas. Livet består enligt mig av tre ben: Kärlek, vänner och arbete. Drar man undan ett ben trillar pallen (livet) omkull. Simple as that.

Frågestund...

Skrivarmamman(funktionen att länka är också kaputt, men länken till hennes blogg finns i länklistan till höger..) har kommit igång med sitt romanskrivande(hon kommer att skriva en grym bok!) vilket satt en massa griller i huvudet på henne. Så hon har återigen haft mailat och ställt en massa frågor. Here we go!


Hur skriver du synopsis (om du skriver synopsis). Hur detaljerad måste man vara? Måste man veta slutet? Vad bör man ha klart för sig när man börjar skriva?

Jag skriver alltid synopsis och de brukar vara på ungefär två A4-sidor.
Jag skriver detaljerat om vissa saker och mindre detaljerat om andra. Tex så kan en viss karaktär vara väldigt tydlig redan från allra första början, medan andra behöver mer tid på sig att träda fram.

Jag brukar lämna slutet öppet. Det blir lite mer spännande att skriva då. Men jag har ofta en ganska stark aning om vart det lutar...
Men ibland lurar jag mig själv, som när jaq skrev Matilde. Då var jag övertygad om att hon skulle bli glad och lycklig med sin barndomsvän Tomas, men ju längre in i berättelsen jag kom desto mindre kär blev jag i Tomas. Det påverkade slutet...

Vad jag däremot kan rekommendera att man ska ha klart för sig är vissa huvudspår i handlingen. Händelser att hänga upp historien på. Annars kan man få för sig att knyta ihop säcken för tidigt eller för sent och då kan allt börja halta helt i onödan. Precis som det gjorde nu när jag skrev min senaste bok...Jag tog några korta genvägar vilket gjorde att hela korthuset föll. Senväg brukar ju rent allmänt bli senväg och det är verkligen en sanning jag kan skriva under på!!


Hur vet man hur mycket man bör lägga på varje ”händelse” Hur ska man veta om läsaren inte blir uttråkad? Alltså, hur långt in i olika händelser ska man gå, hur detaljerat ska det bli. Hur brukar du tänka runt det här?


Det är viktigt att inte redigera sig när man väl är uppe i ett flöde. Det kan man göra lite senare när man fått ett par dagars perspektiv på texten eller när man väl låter någon annan läsa.
När jag skrev min tredje bok, o.s.a, hade jag en sekvens där min huvudkaraktär åker på gymnastikläger som barn. Den delen råkade bli 80(!) sidor och behövdes således strykas ner rätt rejält...i den färdiga boken tror jag den bara blev ett par sidor på sin höjd.



Hur väljer du perspektiv när du skriver?


Det faller sig alltid naturligt varefter att karaktärerna utvecklas.



Hur väljer du karaktärernas namn?


På ungefär samma sätt som man väljer namn till sina barn...jag skriver en lista med förslag och väljer sedan det som känns rätt. Det är ju viktigt att namnen inte är för lika varandra eftersom det är sjukt förvirrande för läsarna.
Ibland har jag ändrat namn under skrivandets gång vilket är idiotiskt då det är väldigt lätt hänt att det gamla namnet hänger kvar och sen blir ett mycket allvarligt korrfel...



När du är mitt uppe i att skriva och måste ta en paus (för att det är natt, för att barn måste hämtas, för att du har ett annat liv också), hur gör du då när du börjar igen? Fortsätter du direkt där du var eller går du tillbaka och börjar peta?


Jag läser alltid igenom det jag skrev senast och vissa dagar när jag har extra svårt att komma igång brukar jag läsa igenom allt jag dittills skrivit. Det är ett skönt sätt att komma in i texten och ett bra tillfälle att peta i texten och börja redigera småsaker.


Hur många sidor i word skriver du ungefär till varje roman? Alltså – hur många sidor blir en vanlig A-4 i bokformat? I vilket format? 1,5 radavstånd och times new roman?

Drygt 200 A4-sidor med 1,5 radavstånd i Times New Roman.

Bloggutmaning...

...som jag hittade hos Skrivarmamman och som jag genast snor utan att ha blivit regelrätt utmanad:


Hur lång är du?

162,5 centimeter.

Vilken ögonfärg har du?

Gråblå.

Vilken hårfärg har du?

Mörkbrun med mycket gråa stänk i.

Familj?

Maken Johan 36 år och Calle 6 år och Loppsan 4 år.

Har du någon bil?

Ja.

Musik du lyssnar på?

Har jag extensiell ångest blir det Chopin och det som bjuds från P2. Annars all form av partymusik. Har däremot sjukt svårt för Atomic Kitten,Marc Anthony etc ala populära ballader...

Vem ringde dig senast?

Min pappa. För att fråga om den nya portkoden.

Var tror du att du befinner dig om tio år?

Kanske har jag vågat mig på att skriva i en annan genre. Kidsen är teens och allt vad det lär innebära...

Vilka städer har du bott i?

Endst Stockholm. Har redan haft min beskärda del av utlandsboende.(New York 96-99)

Hur många högskolepoäng i det gamla systemet har du?

Inte ett endaste svenskt poäng. Dock en examen från New York University (bachelor)

Vilket program läste du på gymnasiet?

Samhällsvetenskaplig, men jag hoppade av efter halva och fortsatte sen på komvux och folkhögskola.

Vilken är din favoritglass?

88:an.

Kan du några andra språk än svenska?

Engelska

Har du någonsin åkt ambulans?

Ja, när jag var gravid första gången. Big drama, faktiskt.

Har du fått fortkörningsböter någon gång?

Ehh, ja. I New York. Jag hade åkt till flygplatsen för att hämta en väninna som kommit från Sverige. Jag åkte direkt från stranden så när jag blev ombedd att "step oute of the car" så klev jag ut på motorvägen i bikini och sarong...klassiskt. Några böter såg jag sen aldrig röken av.

Favoritdrink?

Gillar inte drinkar. Men gärna ett glas Amarone.

Hur gör du för att lufta din ilska?

Skriker, använder många fula ord, kastar saker. Uppför mig mycket moget med andra ord...

Vad är du rädd för?

Fåglar. Och att bli bankrutt.

Hur många år har du jobbat på ditt nuvarande jobb?

Jag har jobbat som författare på heltid sedan 2002.

Vilka mänskliga karaktärsdrag, kan du bara inte med?

Snålhet, illojalitet.

Hur många tatueringar har du?

Inte en enda. Skulle aldrig någonsin skaffa en heller. Jag tycker det ser skitigt ut med tatueringar.

Vad ska du göra idag?

Gå på bio.

Våra morgontidningar...

...har uteblivit de senaste dagarna. Känslan av total isolering infinner sig när jag kliver ut i hallen och det återigen är tomt.

Idag, lördag, blir det bio. Utlovade sexton grader och stor risk för regn gör en sådan aktivitet klart lockande.

Min rädsla...

...för att svettas i min kofta visade sig ha viss fog. Jag fick upp en rätt rejäl temperatur inne i mataffären och barnen var mycket riktigt fredagströtta.

Dagens happening gjordes tillsammans med helt galna paret Schulman och resultatet kommer inom några timmar att visas på www.1000apor.se

Det har åter blivit problemas med att lägga upp bilder här på bloggen, men det blir nog fixat inom kort...känner mig lite bloggsvag när det inte funkar.

Sitter just nu...

...hos frissan. Blir fönad och ska strax sminka krigsmålning inne på toan.

Ska på spännande uppdrag med en av mina idoler. Avslöjar vem inom kort.

Senare klockan 14 är det dags för telefonintervju för att effektivisera resan till dagmamman. Superwoman or what?? Bilden lär krakelera när jag kommer tvingas handla mat med två fredagströtta kids i dagens alldeles för varma kofta. Jag förstår mig inte rikitgt på vädret just nu, var det inte frysgrader alldeles nyss?

Hittills idag...

-Två intervjuer
-En storhandling
-Femton mail
-Två kaffe
-Ett skavsår

Nu, lunch med Carola! Och nej, inte Häggqvist utan Carola som uttalas på det andra sättet.

I SvD denna morgon...

...på Idagsidan svarar experten på skilsmässofrågor. Tre frågor, alla ställda av män. Är det en slump eller hade de helt enkelt inga frågor från kvinnor att besvara?
Upplägget kändes lite märkligt...

Ojojoj, vi har ingen sex hemma, ska jag begära skilsmässa?

Ojojoj, hon förstår inte mina behov, ska jag begära skilsmässa?

Ojojoj, hon tycker att jag är för kontrollerande och svartsjuk, ska jag begära skilsmässa?

Suck, problem har vi alla och relationer måste ständigt ifrågasättas, men jag kan bli så trött på att allt bara verkar gå runt runt. Utveckling, anyone?

Lunchen...

...blev otroligt trevlig. Martin(urtjusig i mörk kostym), Katarina(med LBD-little black dress, Lina(sommar-hippie-chic) och Åsa(supervacker sommardress i bästa Anna Sui-style) var gänget från förlaget. De berättade dessutom en massa spännande nyheter kring lanseringen som jag inte visste om. Såsom radioreklam, tävlingar, banners etc...Very cool. Jag är så otroligt tacksam över att få jobba tillsammans med sköna och smarta människor.

Mitt i lunchen stolpade Leif GW Persson in på Operabaren där vi satt. Han skulle luncha med en gammal kompis till mig(Ulrik) som jobbar på DN. Allt kändes väldigt litterärt och härligt.

Dags för lunch med förlaget...

Den där magiska lunchen man har i samband med att ens bok släpps. Säkert ska lunchen ha en viss lugnande effekt på oss författare inför att ens alster ska slukas av landets recensenter...och läsare.

Själv är jag nervös, men vad recensenterna ska säga känns inte så angeläget. Däremot vad alla mina trogna läsare ska tycka. Att göra en trogen läsare besviken är det som håller mig vaken om natten.

Dagens lunch ska avnjutas på ett av mina favoritställen och jag tror faktiskt att vi blir en hel grupp som kommer att sitta där med vita linneservetter och önska varandra glad sommar.

Oj, vilket gensvar det blev...

...på opinionsundersökningen!! Kul!

Vad som förvånade mig mest var att så många fortfarande ansåg att "satan" är så laddat. För när jag slänger ur mig det så tycker jag inte att det är så värst provocerande, men sen så ser det ju också väldigt mycket värre ut i skrift.

Antibiotikan har börjar göra sitt jobb och idag tänkte jag våga mig på att gå ut. Tänkte också lova att vara lite mer bloggaktiv...

Solong/D

Liten opinionsundersökning med tanke på senaste inlägget

Vilka ord anser du att det finns en stark laddning i?
	Fan
	Helvete
	Jävlar
	Fitta
	Hora
	Förbannat
	Förbaskat
	Knulla
	Helsike
	Satan

Jag läser på Katrin Schulmans blogg...

...att hon inte får säga ett visst ord i radion.

Jag satt senast igår och diskuterade "fula ord".

Könsord och skällsord känns för mig som självklart att man inte kan kalla någon. Men jag svänger mig gärna med de rent allmänt när jag pratar. Med vissa av mina vänner. Bland andra, inte alls. Men jag tycker om att det finns en nerv i vissa ord.

Rena svordomar som jävlar, helvete, förbannat börjar för mig kännas rätt blasé. Det ligger ingen större laddning i de orden längre eftersom större delen av svenska folket inte är vidare religiösa. Så hur motiverar man det då för sina barn?

Det ska bli intressant och se hur länge dagens svordomar håller i sig. Om tjugo år kanske jävlar är lika laddat att vräka ur sig som järnspikar.

T sms:ade...

Hon tyckte att det var lite fisigt att outa henne sådär på bloggen. Istället mms:ade hon bilden ovan på sig själv som hon anser ge henne mycket mer rättvisa.

Jag försökte förklara att jag mest ville åt lite midsommar-feeling. Sommar, sol och uppsluppen vänskap. Men jag förstår att det här är viktigt för henne.

Så, bilden ovan är ett snapshot på T på väg till jobbet. Shit, vad det regnade idag!

T och C tycker synd om mig...

(En av killarna visade hur man skulle hålla händerna inför "små grodorna".)

(En av gästerna på garageuppfarten.)

(C gör sig redo att klä midsommarstången och plocka sju sorters blommor.)

(De här killarna var tydligen hur roliga som helst och ena hejjare på snapsvisor.)

(Cs make J tyckte att det blev dags för en bastu framåt småtimmarna.)

(T stilade för de andra med sin bränna från Kreta. Typiskt henne.)

...som ligger hemma med halsfluss. Så de skickade några bilder från midsommarhelgen för att pigga upp mig.

Det verkar som om de hade en fantastisk midsommar, eller hur?

Jag läser...

...på Bokhora att någon misstänker att Läckan produktplacerat. (Vilket jag inte alls misstänker eller finner särskilt troligt)

Angående produktplacering...jag har fått frågan i nästan varenda intervju som jag gjort. Och det är intressant. Jag har också blivit tillfrågad att produktplacera. Men tackat nej.

För mig skulle hela nöjet försvinna då. Nöjet i att vara få tycka PRECIS just vad jag vill angående aktuella varumärken i min tid. För mig är det väldigt beskrivande för en karaktär vilka varumärken som äts, köps, hatas, älskas eller bärs.

Jag skulle tycka att det vore utomordentligt roligt att läsa en roman från 50-talet med en karaktär som berättade vilken deodorant man använde då och varför. Använde man MUM? Med den klassiska slogan "MUM, gör armhåla till charmhåla!"

Tankar från sjuksängen...

-Känner jag mig annorlunda nu när jag fyllt 37 år? Ett år närmare döden. Är denna halsfluss en skjuts i den riktningen? Har jag berättat om min hypokondri för er tidigare?

-Rean på http://www.netaporter.com/ har startat. Och här ligger jag med min dator. Alldeles för mig själv.

-Maken har inte ringt än. Det är snart en timme sedan han ringde och hörde hur det var med mig. Jag tycker att han börjar bli ouppmärksam.

-Mitt favoritschampo är slut. Kan man buda hem en flaska från närmaste återförsäljare?

Tycka-synd-om-sig-själv-kvoten...

...är fylld för min del. Med råge.

Allt började i torsdags, på min födelsedag. Det hade sjungits för mig. Vänner och familj hade ringt för att gratulera. Intervju hade gjorts. Då. Stack det till i halsen.

Två timmar senare var jag nedbäddad och hade galet svårt att svälja. Midsommarafton tillbringade jag i ett mörkt sovrum och en massa värktabletter.

När jag på Midsommardagens morgon gapade framför läkaren på närakuten kunde det konstateras att jag dragit på mig halsfluss. Riktigt äckliga saker som härjar i svalget på en.

Sen blev jag ännu sämre.

Nu har antibiotikan så smått börjat arbeta, men jag är fortfarande sängliggande och proppad med medicin.

Just nu...

...finns det en kartong i min bil. Fullproppad med exemplar av nya boken. Jag mår lite illa av nervositet. Nu är det ju skarpt läge. Måste genast åka runt och dela ut till vänner och familj som hjälpt till.

Pappa och Maggan

Svärpäronen

T

Daniel

Carola

Camilla

Malin

Sara

Läckan

Lena

Larssons

Hannah

...är några som kommer få besök inom kort...

Vem har jag knullat?

Nedan kan ni läsa ett blogginlägg som jag hittade igår. Jag vägrar länka till bloggen eftersom jag inte har någon lust att bidra med besökare.

"Shitty Chiclitt
Jag har läst ett par av Denise Rudbergs böcker och efteråt har jag alltid frågat mig själv varför. All den där tiden jag lagt på att läsa dessa minst sagt mediokra alster har gjort att jag utvecklat ett djupt förakt för Denise Rudberg herself.

Hon intervjuas i senaste numret av Filter, och får där ge receptet på en framgångsrik bästsäljare.Jag kan inte låta bli att skratta åt det hela. För hennes böcker är verkligen inte bra.Och att tro det bara för att folk läser dem, ja det är att ljuga för sig själv.

Språket i hennes böcker är oftast rent ut sagt förjävligt.De första två böckerna, Väninnan och 37 eller vad den heter,är bägge en plåga på grund av sina många korrekturfel.

Faktum är att jag flera gånger undrade vem hon var släkt med, eller vem hon knullat, då ingen vettig människa skulle vilja ge ut den här sörjan om det inte vore för det ena eller det andra. Och ändå har kvinnan mage att kalla sig succéförfattare.

Lite självinsikt skulle nog inte skada.Jag är inte helt emot chiclitt, men det betyder inte att jag är beredd att läsa vad skit som helst som ges ut. Jag är fullkomligt övertygad om att det går göra bra, välskriven chiclitt även om det i Sverige bara egentligen finns en som lyckats. (Mats Strandberg). Jag kan till och med köpa att handlingen ofta kretsar kring ytliga saker som shopping, intriger och relationer, saker som jag upplever som minst sagt tomma, men då blir det så mycket mer uthärdligt om det är välskrivet också. Är det inte det, blir det istället rätt snart det motsatta."

Min respons...tja, du vännen liten...många har jag knullat med, men aldrig någonsin att det skulle haft med jobbet att göra. Knulla gör jag enbart för mitt eget höga nöjes skull. Och inte är jag släkt med någon med bra ingång heller. Alla kontakter jag skaffat mig har jag gjort helt på egen hand. Att jag skriver som en kratta får du gärna tycka, men att säga att jag genom sex skaffat mig ett yrke är ett övertramp och kan anmälas. Kanske borde jag göra det.

Sötaste Madelaine...

..mailade. Hon påstod sig vara yr efter att ha läst min nya bok hela natten.

Mycket bättre komplimang än så kan en författare inte få. Ikväll ska jag läsa Madelaines mail en gång i timmen och vara mallig.

Btw så har jag pratat med förlaget och vi ska köra en tävling här på El Bloggo. Lotta ut en bok om dagen under första veckan som den släpps. Återkommer om upplägget inom kort...

Och den här...

...knipsade Katarina Wennstam av i rabatten på Josefinas igår innan vi åkte hem i sommarnatten.

Nu ska jag och sjuklingen här hemma lyssna på Kate Ryans Ella Elle L'a. Min favvo för tjugo år sen(då med France Gall). Min favvo även idag....

Ny fråga...

...från Skrivarmamman angående skrivande!

Fråga: Kan man leva på att ”bara” skriva böcker i Sverige eller behöver man sidoinkomster också? Vad kan man då pyssla med? Vad kan man ta betalt för?

Svar: Allt beror ju självklart på hur mycket pengar man måste "dra in", men de allra flesta författare jag känner, inklusive jag själv, skriver inte "bara" böcker. Vi håller föredrag, skriver krönikor, bloggar, antar teveuppdrag m.m. Vissa av dessa saker kanske man väljer för att det kan vara bra att synas i just de sammanhangen, men också för att man behöver dryga ut kassan.

Vad man kan ta betalt för är individuellt. Jag tycker tex aldrig att det är okej att gratisjobba även om man kanske är ny och grön och behöver viss publicitet. Även om man bara får några ynka kronor så tycker jag att man ska få lön för utfört arbete.

Sex and the city-filmen...

...var...well, rätt trevlig. Usch, vad trist jag låter, men mycket mer än så var det inte.
Den var snygg och välstylad på alla sätt, men jag kunde inte låta bli att tycka att upplägget passerat bästföre-datum. Liksom Cashmere Mafia kändes trist efter fyra avsnitt.

Kanske är jag mättad.

Det jag tyckte var mest påtagligt var att det så tydligt märktes att tjejerna inte längre verkar vara särskilt inarbetade tillsammans. Alla scener där tjejerna skulle vara uppsluppna och lite crazy ihop funkade dåligt. Det blev krystade champagneskålar och uppdragna axlar där de skulle le förtroligt med varandra.

Vad jag däremot var imponerad av så var det Charlotta Flinkenberg. På ett väldigt modigt och avslappnat sätt klev hon upp på scenen och berättade om sin nya tidning. Charlotta sticker ut hakan och vågar strunta i att vara så förbaskat ängslig. Mer sånt!

Jag och Katarina Wennstam slet upp Goodie-bagen redan i bilen på parkeringsplatsen och konstaterade att den var välfylld. Goodie-bagen alltså....

Chic som tidning kommer funka alldeles utmärkt. Bra redaktionellt material och snygg layout. Kanske skulle något mer personporträtt "ala Nora Strandberg äter lunch" fylla sin funktion, men i övrigt kändes den som en rejält tuff konkurrent till Veckorevyn, Glamour och Cosmopolitan.

Fem snabba med Charlotta...

...Flinkenberg! Superkvinnan som är i full färd med att planera årets stora fashionhappening...premiärpartyt för Sex and the City-filmen OCH smygläsning av alldeles nya magasinet Chic!

Here we go!

1) Hur många gånger bytte du kläder inför intervjun med SJP (som jag hört viskas finns i premiärnumret...)

Fem ungefär. Men jag ville ha på mig något diskret och låta henne glänsa,det skulle kännas förmätet att försöka konkurrera ut självaste Carrie liksom... Jag hade en enkel, blockfärgad H&M-klänning i ljusgrått och svart,svarta matta strumpbyxor, Marc by Marc Jacobs skor och en Marc Jacobs-rock iull (det var ju svinkallt den dagen). Och så min Burberryväska, för att ändå signalera att jag är intresserad av mode...

2) Kan du avslöja någon alldeles extra spännande gäst som kommer på partyt ikväll?

I can tell you, but then I have to kill you, som vi brukar säga! Jag vet ju att du kommer(DRs anm, "Hehe"), och du är ju spännande! Det är en diger kändisgästlista, vi har blandat högt och lågt, det blir alltifrån idrottsstjärnor till politiker, modebloggare, artister, designers och den svenskaskådespelareliten.

3) Vem identifierar du dig starkast med i SatC?

Samantha, fast utan hennes lätt promiskuösa läggning då (jag är ju gift).Jag gillar henne aptit på livet (och mat, som det visar sig i filmen...),hennes karriäristastil och hennes sätt att vara självständig. Hon hänger inte upp hela sin tillvaro på en man och det hedrar henne. Sen så är hon juså oerhört rolig och rapp i munnen också, jag önskar verkligen att jag harlite av det i mig i alla fall!

Visst identifierar jag mig med Carrie också eftersom vi har en del likheter, jag jobbar som chefredaktör/krönikör, har skrivit två böcker, älskar skor, mm. Jag känner också igen mig i hennesbröllopsnoja och var likadan innan jag gifte mig, medan "min" Mr Big bara ville få skiten undanstökad, haha...

4) Det mest idiotiska plagg du någonsin shoppat?

En paljettbikini (som inte tål vatten) i turkos, för 2 000 kr, som jag köpte efter fyra glas vin i en exklusiv boutique på Mallorca.

5) Vad är din strategi för att överleva kvällen i skyhöga klackar? För jag förutsätter att du lär klämma på dig ett par riktiga killers...

Jag ska ha tre olika outfits ikväll och därmed tre olika par killerheels: Louboutin-stilettos, Nine West platåsandaletter i rosa/rött siden och ett par superfina Roger Vivier-sandaletter.

Mina tips är:

1. Stå inte i onödan, paxa en barstol som du åtminstone kan "hängstå" vid, för att avlastatrycket mot fötterna.

2. Ha med dig ett par platta sandaler/ballerinaskor i en plastpåse i handväskan (stora kuvertväskor är dessutom inne, som rymmer extraskor!) för panikombyte om det krisar.

3. Rusta dig med "Scholls PartyFeet "-osynlig" gelékudde som hindrar smärta under trampdynan.

Klänning, skor...

...och sju kilo smink. Är vad jag behöver få på plats inför kvällen.

Sex and the city-premiären och lanseringen av nya magasinet Chic.

Klädstressen har lagt sig för min del och jag kommer INTE att gå på något wild card.

Sjukstuga...

...här hemma och en massa saker som måste fixas. Ingen ultimat kombination, dock inte omöjlig.

Först måste ett lunchmöte avbokas.

Sen kolla tempen för att kolla eventuellt Alvedon-behov.

Det här vill jag se som teveserie!!

!!!!!

Lördag=Ring så spelar vi!

(Lasse Swahn och Lisa Syrén, programledare för Ring så spelar vi.)

Läste i en intervju att Carina Berg varje lördagsmorgon löser Melodikrysset.

Jag brukar vara en passiv lyssnare, men jag lyssnar varje lördag.

Desto mer aktiv är jag när jag lyssnar på programmet innan. Ring så spelar vi.

Programmet där man ringer in, får en fråga med rubrik och sen får önska en låt. Oavsett om du svarat rätt eller det gått helt åt pipan.

Ni måste också gå in i kolumnen till vänster och spela spelet på webben. Det är beroendeframkallande. Och sjukt knäckande. Kanske inte alls bra för någon som jag.

Jag fryser...

Den globala uppvärmningen verkar ha avstannat och gett oss en betydligt kyligare temperatur.

Sen vi hördes sist...

...så har jag bland annat:

-Lämnat blod. Blodbussen anlände till mina kvarter och jag infann mig, SÅKLART!! Visste ni att endast TRE procent av Stockholms befolkning mellan 18-65 år lämnar blod. Svagt. Ute i landet är ni mycket bättre på det. Heja alla icke-Stockholmare!!

-Pratat med Lotta. Som påpekade att bloggen helt dött och bjöd in till tjusig fest. Lotta tyckte också att kroppens förfall blir väldigt påtagligt när går igenom gamla fotoalbum. Det är just anledningen till att man inte ska vara så ordentlig och ha sina bilder i album. Bättre att låta dem ligga och skräpa i dammiga lådor. Läs: som hemma hos oss.

-Börjat irritera mig på alla studentflak. Jamen nu har det åkt runt teens runt stan i över tre veckor och "Whhooooaiiii-at" till Cara Mia. Kan man inte införa en studentparad typ Pride-paraden där alla årets studenter deltar på en och samma gång så får det vara bra sen? Hälsar hon som aldrig tog studenten och förmodligen är rätt bitter över det.

Jistanes...

...vilket strul det varit här på El Bloggo. Men Super-Sigge ringde för en stund sen och meddelade att det nu verkar funka. Hold your thumbs/fingers crossed etc.

Duktigt med bloggstrul...

...har denna dag bestått av. Bara så ni vet. Blogger.com har inte släppt in mig en endaste gång. Vi hoppas det funkar nu.

Jag drömmer...

...väldigt märkliga saker för tillfället. Så pass konstiga saker att jag inte alls förstår dem i vaket tillstånd. Kanske ska jag gå med i en drömtydningsgrupp? Kanske ska jag ringa min psykolog?

Eller kanske...

...köra på hellång hippiestyle. Känner mig bara en aningens bränd på galna upptåg sen mitt misslyckande senast då jag körde "canarian-style"...(för er som är nya läsare var det sist jag var på tjusig premiär och valde en kanariegul klänning som var rakt igenom gräslig.)

Jag gillar...

...den här!

Ska den kanske få följa med på Sex and the city-premiären...?

Nu ska jag hämta barnen...

...och köpa glass där man får geléhallon som garnityr.

Blodigt drama...

Såg ni förresten första delen av den brutala miniserien om den italienska domaren Giovanni Falcone?

En helt fruktansvärd historia om den italienska maffians framfart i Italien och New York. Oerhört imponerande med personer som Falcone som vågade trotsa de organiserade brottsligorna.

Del två visas ikväll kl 22.25. Det får ni inte missa!

Med posten idag...

...kom den här karamellen. Pirrigt!!

Om Johan tjatar...

...så kanske jag ändå kan tänka mig att bo i hus...

Haha, men då är det typ detta som skulle vara det enda alternativet. Paret Ralph och Ricky Lauren's private mansion. Och det faller ändå på att jag inte är så sugen på att bo i USA igen.

Usch...

...jag tycker det är supertråkigt med Perrelli och separationen. Tråkigt att så få framgångsrika kvinnor får ihop sitt privatliv.

Jag har ingen som helst koll på vad som hänt eller inte funkat, men vad jag kan konstatera för vad som gäller för min generation så är det att vi vill vara så jämställda men att vi inte är där än. Inte på långa vägar.

Rätten till att vara kung...

...tycker en insändare i både Dn och Svenskan att Daniel Westling borde ha. I rättvisans namn.

Han menar på att vi inte hade haft denna "ofrälse-diskussion" om vi hade haft en kronprins och han gift sig med en kvinna av folket. Läs dagens kung och drottning...

Och visst har han rätt, insändaren. Klart Daniel ska kallas kung om han gifter sig med Vickan. Kung Daniel. Herregud vad de kommer att vara malliga uppe i Ockelbo.

Bilden är lånad från www.svenskdamtidning.se

Hur vet du vad du ska skriva om?

Skrivarmamman undrar:

"Hur vet du vad du ska skriva om? Tänker att man ofta har några lösa idéer och hur väljer du då ut vilken som ska bli något? Hur går det alltså till, när du bestämmer ämnet för din nästa bok?"

Oftast kommer det upp en liten film inne i huvudet. När jag som minst anar det. Under vardagliga aktiviteter som när jag duschar, plockar ur diskmaskinen, under en promenad eller när jag ser på teve. Och hittills har jag alltid vetat att det är just den historien som jag ska berätta. Det blir liksom så självklart.

Strax därpå brukar en karaktär komma och knacka på. Inte alltid huvudpersonen utan det kan vara någon som befinner sig i utkanten men kanske ändå är rätt pådrivande för händelseförloppet.

De här två händelserna driver sen på hur skrivandet utvecklar sig och när jag sedan sätter mig framför datorn är jag rätt klar med hur det ska vara. Visst kan saker ändra sig på vägen, men detta är i stora drag hur det går till.

Så fort jag är klar med intervjun...

...så kommer en ny fråga från Skrivarmamman. En fråga om skrivande...

Jag sitter och väntar...

...på att bli intervjuad. Av en stooor tidning. Som tur var sms:ade journalisten att de satt i bilkö och blir något sena. Ja, alltså tur för då hinner jag blogga en sväng.

Har förresten försökt ringa tre stycken med namnet Lina den senaste kvarten. Slogs just av att det. Kan det vara en slump?

Lina Junstrand, Lina Forss och Lina Wennersten. Alla goda ting lär vara tre.

Céline Dion...

recenseras i dagens Dn (ej utlagd på nätet) av PO Tidholm. Scenen var Globen och biljetterna kostade 2000 pix. PO Tidholm erkänner att Dion "inte är min kopp te", vilket blir det roliga i denna kritik. För det känns så starkt att han, trots sitt ogillande, ändå inte kan värja sig. Hur han någonstans tycker att de oändligt många och känslosprängda balladerna är lite härliga.

Han avslutar recensionen med:

"Efter "My heart will go on" är det slut, men låten fastnar och Céline Dion blir kvar i huvudet hela natten med sina uppspärrade ögon och sina gnistrande tänder."

Haha, en recension betydligt mer underhållande än föremålet den kritiserade.

Läckans gardenparty var en succé...

Så pass lyckat att jag idag är en mycket trött människa. Det enda jag kan komma på att skriva just nu är namedropping, och varför inte? De här personerna träffade jag igår:

Läckan och Martin (värdparet), Kat Janouch och maken Robert, Emma Hamberg, Sigge och Malin Eklund, Agneta Sjödin med maken Per, Mat-Niklas och Katarina, Kajsa Ingemarsson, Maria Ernestam och maken Mattias, Lina Forss och maken Jonas, Alex och Katrin Schulman, Louise Boije och maken Calle, Sara Lindegren, Karin Linge Nord, Per Lernström, Kjell Eriksson (och de två senaste är inte ett par. Det är bara något jag helt felaktigt gått och spridit ut), Mats Strandberg, Mia Törnblom med make. Bland andra.

Maten var fantastisk och stämningen hög. Läckan tillhör kategorin väldigt generös och gårdagens kalas var inget undantag.

Nu ska jag sätta mig på balkongen med en svalkande smoothie och pusta lite. Kanske blir det snart läge att köpa en pizza...

Sol, bad och gardenparty...

...är vad som gäller denna lördag.

T är i Provence och frotterar sig. Och skickar skumma mms.

Sova med fienden...

Visas ikväll på trean kl 21.00.

Har ni sovit med fienden?

Har ni gått hemma och väntat på att fienden ska komma hem?

Att han ska få ett sjukt jäkla utbrott på att något inte är ställt i den ordning han önskat sig av dig?

Fått den kalla känslan i magen när någonting drar ner rullgardinen i hans ögon?

Sagt något, högst oskyldigt, och sen satt handen för munnen eftersom du vet att de små orden kommer få stor effekt. En effekt som ingen önskar sig.

Pratat med någon, kanske på en fest eller i affären, som fienden anser det olämpligt att du samtalar med. Att du gör fienden besviken genom att inte förstå det. Fienden hävdar att du borde vara lojal.

Lever du i en sådan relation? Och det behöver inte ha gått över till handgripligt våld, men bara den känslan av hotet och obehaget är skäl nog. Get the fuck out of there!

Känner ni någon som har det så? Agera! Ställ krav på att relationen ska brytas upp och var sen ett stöd som kan se till att relationen inte tas upp igen.

Här kan man få hjälp.

Nationaldagsfirande...

Jodå, absolut! Vi ska åka runt och titta på en massa tokigheter och avsluta dagen med en sommarmiddag tillsammans med bästa grannarna. Supergranne-Maria röstade för sill och jag håller med. Kanske med färska primörer att servera till. Att peta i kidsen rå fisk och mängder med grönsaker kanske är att utmana friden lite väl så till dem tänker jag steka upp en avsevärd hög med pannkisar. Serverade med jordgubbar och lättvispad grädde.

Måste skynda skynda...

...ner på stan. Ska på en mycket trevlig lunch. Sen ska jag åka och bada med min dotter.

Titta vad som kom med posten!!

Ett trevligt paket från trevlige förläggaren Kristoffer Lind. Jag har redan börjat läsa, klart spännande!

Heja Cecilia Wikström(fp)!!

I dagens morgontidningar skrivs det om Cecilia Wikströms utmärkta förslag om att lagstadga om alla barns rätt till skolbibliotek. Ja tack!

Moderaten, Mats Gerdau, svarar: "Spontant känns inte bristen på just bibliotek som skolans största problem. Vi har sett en internetrevolution. Att då föreslå en reglering av bibliotek känns inte jättemodernt."

Oj, vad puckat sagt. Gerdau öser vatten på min kvarn gällande moderaternas brist på långsiktig planering. Suck. När ska moderaterna börja lägga ordentligt med cash på barnomsorg och vård? När ska de inse?

När jag arbetade som lärarvikarie på Lidingö utanför Stockholm under dryga två år blev jag verkligen varse hur en oerhört förmögen kommun fullständigt sket i att satsa på skola och omsorg. Trots att cashen fanns där. Det drogs in på skolmaten, material, resurser etc. Trots att konjukturen just då pekade allt högre och högre. Dessutom arrangerades en massa onödiga kurser och skumma "inspirationsdagar" för lärarna som inte gav någonting. Extremt dyra mumbojumbo-kunskaper som sedan lades på hyllan för nya trender året därpå.

Moderat styrning kallas det visst.

Heja Folkpartiet hälsar en som ska skicka en bok till Mats Geldau.

T såg en utter...

...simma i Djurgårdskanalen igår kväll. Hon hävdar att den simmade förbi henne när hon åt middag på Strandbryggan. Hon hävdar att det INTE var en smal bortsprungen Östermalms-labrador som kände för att ta ett dopp.

Hmmm......jag tycker nog att hon borde dra ner på de där lustiga svamparna hon envisas med att ha i maten.

Det var nära...

....att jag gjorde mig olycklig idag. En kvinna i röd Renault skulle med all tydlighet tränga sig in framför mig uppe på Slussen idag. Jag gjorde min sedvanliga manöver med det högra långfingret varpå kvinnan gör samma sak. Sen fortsatte vi att vara elaka mot varandra över Skeppsbron och strax innan rödlyset vid slottet knäppte jag av mig bältet och var på väg ut ur bilen.

Men som den mogna tvåbarnsmamma jag är så lade jag band på mig och knäppte fast bältet igen.

Suck. Så mycket onödig energi som bara gick rätt ut i luften.

Fast kanske behövde vi det ändå. Jag och kärringen i röda skitbilen. Kanske behövde vi en anledning att rasa över en okänd medmänniska för att rensa ur systemet en aning. Kanske räddade vi oss från en mycket större katastrof. Kanske borde vi båda gå en kurs i att hantera vår ilska...

Och här kommer en bild på mig, T och C...

Det var på den gamla goda tiden då man hade mycket "egentid" och hann träna en del.

Fråga från en bibliotekarie i Borås...

När kommer din nästa ungdomsbok?

Svar: Samma datum som vuxenromanen, 8 juli!

Och här kommer morgonens tillstånd. Happy camper!

Morgonens utsikt...

Är här för att ta en early latte med T.

Leif G W...

...blir recenserad idag. Eller, ja hans nya bok alltså. Enligt Svenskans Magnus Persson så sopar GW banan med flertalet av sina konkurrenter i den svenska deckarlitteraturen. Jojo.

Recensionen kändes iaf väldigt trevlig att läsa och jag blev på gott humör. Så gott att jag tänker läsa GWs bok utan omsvep.

Ökad visdom...

....med åldern, berättar dagens Svenskan om på Idag-sidan. (ej utlagt på nätet )

Det lär finnas ett tillstånd som heter Gerotranscendens som enkelt beskrivs som det goda åldrandet.

Ökad självkännedom, minskad självcentrering, mindre intresse för materiella ting och en större insikt om hur komplicerad tillvaron är och därmed mindre benägenhet att döma andra, sägs kunna uppnås. På ålderns höst.

Klart intressant och upplyftande läsning.

"Jag vill inte vara sån här..."

...men det här blogginlägget känns jäkligt tveksamt. Jag skulle vilja veta vad bloggaren menar.

Flyt?

Idag har jag mest gått och tassat runt datorn istället för att sätta igång på allvar med skrivandet. Jag brukar alltid behöva arbeta upp rätt avsevärda mängder ångest för att komma igång och alldeles strax innan jag tror att nu blir jag galen på riktigt, DÅ! Sätter jag igång.

Visst låter det smidigt?

Ord/uttryck...

...som jag tycker att det har gått inflation i:

utbrändhet

planlösning

fashionista

livspussel

glamour

varumärke

räntehöjning

curling

demokrati

kontroll

duktig

bokstavskombination

C ringde....

Och berättade att hon var väldigt upprörd över att jag inte lagt ut någon bild på henne utan bara på T. Förlåt C! Här kommer en bild från picnicen förra helgen.

Visst är hon fin i rosa?

När en bok släpps...

Jo, smarta skrivarmamman mailade ju mig och frågade vad som händer nu inför att boken kommer ut i bokhandeln. Hur går det till?


Boken skickades för någon månad sedan till tryckeriet där den just nu ligger och blir färdig.


Under tiden har pressansvarige Lina på mitt förlag skickat ut korrektur till journalister. Ett korrektur är en pappersbuntsversion av boken. Eftersom många tidningar har lång pressläggning (ibland tre månader) måste de kunna läsa boken för att sedan kunna recensera den kring det aktuella datumet då boken officiellt släpps.
Detta datum kallas recensionsdatum. Annars finns risken att tidningarna recenserar en bok som ännu inte finns att köpa=kaos i bokhandeln.


Men korrekturet skickas ju inte enbart till recensenter utan även till journalister som gör intervjuer och annan redaktionell text.


I mån av intresse bokas sedan intervjuer och hittills har jag gjort ca tio intervjuer och det kommer att bli fler ju närmare recensionsdagen vi kommer. I mitt fall är det måndagen 8 juli.


Vissa intervjuer känns självklara att tacka ja till, andra kanske jag inte tycker känns lika självklara. Inte så att jag kan välja och vraka helt fritt utan det handlar mer om att jag kanske inte känner för att prata om vissa ämnen. Vissa ämnen känns för privata och andra kanske bara inte är intressanta. Jag blev tex erbjuden att vara med i Kockduellen tidigare i våras men tackade nej eftersom jag är rätt kass på att laga mat. Hade det däremot handlat om ett gästinhopp hos Leila gällande bakning hade jag gärna varit med.


Allra helst vill jag ju prata om mitt skrivande och ämnen kring det. Det är ju det jag jobbar med. Att det sen flyter in en del privatliv i det är okej, men bara till en viss del. Egentligen har jag inga moraliska tankar kring detta, utan det handlar mer om vad jag själv mår bra av. När något skrivs som jag känner varit för närgående eller utlämnande så mår jag oerhört dåligt. Det river runt i magen och jag kan inte sova. Var den gränsen går, var svårt att veta i början och det är fortfarande en knepig balansgång. Vad som känns okej idag kanske känns extremt utlämnande imorgon.


Så...när boken släpps handlar det mycket om det mediala. Att hoppas på att bli inbjuden till en tevesoffa, önska att just den där journalisten ringer och vill göra "Det stora porträttet" och att radiokanalerna vill prata med just mig.


När boken sedan väl är ute i bokhandeln börjar nästa etapp.


Skrivarmamman har lovat att fortsätta maila mig en fråga då och då kring böckerna och skrivandet och jag lovar att svara på studs.

Skrivarmamman mailade...

...och bad mig berätta här på bloggen vad som händer när den nya boken släpps. Så släng er på datorn imorgon bitti så får ni läsa vad jag lyckades plita ner...

T är upprörd...

Hon tycker det var dålig stil av mig att inte ringa henne när jag satt och bloggade på NK. Hon råkar arbeta där. Istället lägger jag ut en bild på henne som jag tog vid poolkanten när vi var på Kreta förra veckan. Det borde få henne på bättre humör.

Visst ser hon söt ut?

Dagens lunchsällskap tipsade...

...om Åsa Linderborgs sågning av stackars Bodström. Shit, jag börjar verkligen tycka synd om karln. Kan bara inte riktigt förstå vad det är som är sååå provocerande. Jag menar, Göran Perssons "bok" var väl knappast något att hänga i granen heller...På tal om politiker med skrivklåda då.

Idag har jag sett Susanna Popova...

...TVÅ gånger.

Först på Rolfs kök tillsammans med hennes käre make, Johan Hakelius.

Andra gången, alldeles för en stund sen här på NK. Där jag nu sitter med en kall dryck och uppdaterar mig.

Jag ser den dubbla dosen av Popova som ett tecken på att jag måste införskaffa hennes bok om svensk överklass som jag ännu inte läst.

Och de här tänker jag bjuda på...

...när jag fyller år. Verkar helt galet goda!

Igår såg vi på Leila...

Hon bakade. Allt såg fantastiskt trevligt och gott ut. Klart inspirerande.

Så denna eftermiddag tänker jag våga mig på att baka rabarberpaj.

Bodström och tantfrissan...

I dagens Svenskan sågas Tomas Bodström. Igen. För på något vis känns det just som om Bodström recenseras, inte hans bok... Den oskrivna regeln om att ta det något försiktigt med debutanter verkar inte riktigt gälla för vår före detta justitieminister.

I recensionen(ej ännu upplagd på nätet) tycker Magnus Eriksson att Bodström saknar all satirisk udd då han gestaltar den nya justitieministern (kvinna och borgerlig...) med ett elakt nidporträtt. Bland annat sägs den inkompetenta ministern ha "tantfrisyr". Eriksson menar på att det är översittaraktigt. Fast kom igen. Att påtala att någon har en lökig frisyr är väl ändå knappast översittaraktigt. Bara roligt. Och sant.

Idag ska jag äta en intressant lunch. Eller, sällskapet är intressant. Men innan dess ska jag bege mig till en närliggande bokhandel och klösa åt mig ett ex av ovanstående sågade verk.

Jag håller med Kat...

...som vanligt. Fem-minutaren har aldrig känts bra i magen(bara orden: "Har du ett synnerligen envist barn kan det ta upp till flera timmar"??? Herregud!) och jag tror precis som Louise Hallin säger att den enda anledningen till att barnen till slut tystnar med denna metod är att de blir deprimerade.

Fram för enorma sängar!!!

När vi mötte Claes....

Jag och sonen var ute på cykeltur och stötte ihop med Claes de Faire på Djurgårdsbron. Sonen frågade om det var Claes-as. Så nu tror den begåvade Resumé-medarbetaren och framgångsrike programledaren att det är vad vi kallar honom hemma. Aset. Men så är det alltså inte. Inte alls. Vi gillar Claes väldigt mycket hemma hos oss. Sonen syftade på mammans nya kille i förra årets julkalender som kallades så.

(från svt.se: Nioåriga Mila har bott ensam med Mamma i hela sitt liv. När Mamma en knapp månad innan jul berättar att hon är intresserad av nyinflyttade Klas i radhuset mittemot, blir Mila inte ett dugg glad. Snarare störd - otroligt störd.)

Har jag förklarat tillräckligt ingående nu? Nu ska jag maila Claes och bjuda på lunch. På Operabaren.