Låt mig bara säga såhär...

ÅK INTE TILL BIRKA. ( Vi pratar två timmar lång båtresa, dit. Sen ytterligare två timmar hem igen. ) Ja, alltså om ni nu skulle komma på den idiotiska tanken en varm sommardag. Och gör det DEFINITIVT inte med två barn. Ensam. (maken har varit på jakt. Kakeljakt.)

Jag har:

-Jagat kids över bryggor.

-Torkat spilld Festis, tre gånger.

-Dödat myggor.

-Trugat med köttbullar.

-Stått i glasskö i två timmar.

-Fredsförhandlat.

-Jagat bort ilskna måsar.

-Gjort elaka grimaser åt fördömande pensionärer.

-Erbjudit en tant tusen kronor för två stycken hundkoppel tillhörande hennes taxar. Jamen, jag var desperat.

På min önskelista (fyller ju år väldigt snart...)

...ligger den här rätt högt upp.

Fråga Fifi!

Fråga Fifi är en ny grej här på bloggen. Jag har insett att jag måste börja ta lite mer hand om mig själv och tänka på vilka krämer jag använder och rent allmänt hur man håller sig tjusig. Det var då jag kom att tänka på Fifi.

Fifi Stehag är Östermalms alldeles egen skönhetsexpert och grundare och ägare av den mycket välrenommerade Revive-kliniken på Karlavägen i Stockholm. Hon har även agenturen för den exklusiva parfymen Creed i Norden. Det Fifi inte vet om skönhet är inte värt att lägga energi på och jag tänkte börja plåga henne med en fråga då och då här på bloggen.

Hello Fifi!
Eftersom du vet att jag älskar solen så är det ingen hemlighet att jag tänker njuta av den. Hur gör jag för att inte se ut som en sliten skosula i slutet av sommaren?Ska jag smörja med solskyddsfaktor innan jag går och lägger mig på kvällen? Ska jag smeta in ansiktet med banan när jag bränt mig...? Helt enkelt, hur solar jag smart?

FiFi svarar:

Till att börja med så ska du enbart använda lugnande och närande produkter på natten, använd ej solskyddsfaktor på natten. Därför att när man sover så vilar även huden och det är då den tar till sig alla närande produkter och anti-ageing samt antioxidanter (dvs A-E-C vitaminer).

Vi rekommenderar att du använder en solskyddsfaktor minst spf15 för dig, för en ljusare tjej minst spf30.

När det gäller natten efter solningen då ska man använda en after-sun som är lugnande och kylande.

En bra budgetvariant är att ligga under parasoll, ha t-shirt, solhatt på sig samt solglasögon. Det finns det ingen naturlig solskyddsfaktor att smörja in sig med, tyvärr.

Däremot på kvällen för att lugna huden efter solningen finns det flera varianter.

1. Kylande naturlig yoghurt som man lägger som en mask i ansiktet eller över hela kroppen om så önskas.

2. Koka kamomillte och lägg denna i kylen för att sedan badda med bomullstussar över ansiktet osv.

3. Om du bränner dig i solen finns ett väldigt bra knep vilket är att du tar färska tomater och delar de på mitten och sedan smetar hela kroppen i omgångar.

Sen är det generellt viktigt att efter solning använda krämer som ger huden fukt samtidigt som den skyddar huden från att skadas av uv-strålarna. Krämer som återuppbygger hudens fasthet, reparerar och motverkar de skadliga effekterna av solning.

Au revoir/Fifi

Även Tomas Bodström är med...

...i dagens Dn. (Finns inte utlagd på nätet ännu)

Där fullkomligt massakerar Lotta Olsson hans bok "Rymmaren". Satan i gatan vad hon ratar den. Måste genast införskaffa detta heta stoff.

Förresten, nu när vi ändå är inne på genren...Jens Lapidus nya. Som jag läste klart på Kreta. Jag kan till viss mån förstå kritiken mot uppföljaren till Snabba cash, men jag hävdar ändå att det handlar om en viss besvikelse att man inte kan hitta den där känslan av nyförälskelse som när man läser första boken av en författare och blir kär.

Aldrig fucka upp är en mycket välskriven bok och galet underhållande. Jag gillar faktiskt karaktärerna än bättre här än i Snabba cash.

Det är nog bara för landets kritiker att tugga i sig att de inte längre kommer ha spontansex med Lapidus och istället avnjuta en mer djupgående ömhet i vardagen.

Barbie versus Bratz...

Oj, vilken dramatik. Enligt dagens Dn så funderar tant Barbie på att stämma Bratzen för...ja, typ att hon känner sig hotad. Jaja, hon hävdar kopiering, men likheten är faktiskt inte särskilt slående. Jag tror nog att Barbie helt enkelt får lägga ner stridsyxan och inse sitt bistra öde. Här hemma råder Bratz-feber och Barbie verkar mest vara något som intresserar mig...

Och här har vi orsaken...

....till att Claes de Faires hjärta smärtar. Som han beskriver det är jag benägen att hålla med. Fast jag som alltid trott att hästarna kände sig lite malliga över att få vara med i det där gänget. Jag har nog haft fel.

USAs utrikesminister är orsaken...

...till denna vackra bukett. Tänk vad bra saker ett trafikkaos kan föra med sig.

Hämtade kidsen tidigt för att vi inte skulle fastna i den värsta smörjan och gav oss istället ut i grönskan. Nu måste vi bara köra en fästingkontroll.

Hittills har det droppat in tre inbjudningar...

...till förhandsvisningar av Sex and the city-filmen. Jag tänker bara välja en av dem. Nämligen den nystartade tidningen Chic(Charlotta Flinkenbergs nya baby) som bjuder in till big party med filmvisning. Klädpanik lär bara bli förnamnet...

Frulle på Tösses...

...innan möte. Puh, man har det slitit mellan varven.

Morgontidningsananlys...

I dagens Dn står en massa nyheter som Svenskan körde redan igår. Vad hände? Tänkte man på Dn i tisdags att: "Äh, vi kör en p-fest ikväll istället för att jobba och så tar vi SvDs nyheter imorgon istället."

Något måste ha hänt iaf för jag lyckades hitta tre texter trots att jag läste rätt slött denna morgon.

Mycket tragiskt, tycker jag angående Stieg Larssons testamente och hela den karusellen. Och jag undrar hur hans pappa och bror sover på natten. Och hur Stieg själv står däruppe någonstans och ser på spektaklet. Mitt hjärta ömmar för hans sambo.

Och här...

...kan man se en massa författarintervjuer. Bonniers egen YouTube...

Jag och Lasse Berghagen...

...har en gås oplockad. Ja, det är faktiskt sant. Sveriges största nallebjörn och nationalklenod har något otalt med en elak halvmedioker författare. Vad saken gäller? Det håller jag mig för god för att avslöja, men så mycket kan iaf sägas att det var pengar involverat. Oj, det där lät visst inte så bra va?

Utmanad av Mats...

...Strandberg att skriva allt bra man gjort under de senaste sex månaderna.

Jag säger som Mats, svårt...men nu kör vi:

JOBBMÄSSIGT:

-Att jag lyckades bli klar med min bok(Åse som släpps 8 juli). För sex månader sen var det inte bara jag utan även flera omkring mig som trodde att den inte skulle bli publicerad. Det var tungt så in i helsike, men jag lyckades vända detta.

-Att jag pga ovanstående punkt låg efter med en hel massa andra skrivprojekt som jag till slut fick ihop. Trots enorm tidspress.

-Att jag överkom min nojja för att vara med i teve genom att vara ena halvan i Läckberg & Rudberg. Det var skakigt mellan varven, men den värsta nervositeten lade sig efter ett tag.

PRIVAT:

-Att jag blivit lite bättre på att prioritera mina vänner.

-Att jag (och detta är egentligen inget som är särskilt utmärkande för de senaste sex månaderna) älskar min man. Jamen, faktiskt, det är ingen självklarhet efter åtta år tillsammans, det är jag rätt mallig över.

Jag utmanar Kat Janouch och Skrivarmamma!!

Varannangångare...

Ni har säkert stött på dem. Den typen som varannan gång man möts är otroligt trevliga och pratsamma bara för att vid nästa tillfälle knappt hälsa. Bara kort nicka och förstrött låta blicken glida vidare.

Jag mötte en av dem idag. Och jag tror faktiskt att han har satt det i system. På riktigt. Ni vet, föra anteckningar i sin lilla medhavda svarta bok över de människor han träffar och sen jobba stenhårt efter principen.

Jag har aldrig varit en varannangångare. Jag är alldeles för happy camper för det. Eller så hälsar jag per automatik aldrig om det skulle vara någon jag tycker riktigt illa om. Men då jag är iaf konsekvent i min ignorans.

På väg ner på stan...

...för att klippa mig. Under fem minuter hinner jag notera följande:

-Att jag stör mig på alla som drar barnvagn. Jamen ni kan ju inte ta upp HELA trottoaren!! Är så glad att vi numer är barnvagnsfria och jag slipper vara en av dem jag just nu stör mig på. Fatta hur grinig jag kommer att vara som pensionär?!

-Att min man är för busy för att prata med sin fru i telefonen. Nåmen så upptagen då.

-Att Katrin Schulman äter lunch på Tures.

-Att enligt Aftonbladets löp så ska Kristin Kaspersen och Hasse Fahlén skilja sig. Ojdå.

I dagens SvD...

....på Idagsidan kan man läsa om mäns rädslor inför förlossningen. Några ogenomtänkta tankar far genom mitt huvud just nu, men jag ska nog inte skriva ner de här på bloggen. Fast de lutar åt att...MÄNNEN känner rädsla...? Ehhhh?

Men i artikeln nämns också att doulan el mannens uppgifter är att massera och serva med drycker. Men vänta nu, MASSERA? Jag vet inte om andra kvinnors behov, men typ det sista jag kände ett behov av under förlossningen var ändå "lite massage". Istället krävde jag att någon skulle hålla bunken att kräkas i och se till att lustgastuben var välfylld. Men massage...?

Alternativet kanske är de här...

...enligt beskrivningen: "stylish shoes for day and night"

??

Jag vet inte hur era DAGliga rutiner ser ut, men i min värld känns de klart tveksamma att stolpa runt med i dagsljus...även om de är rasande stiliga.

Miu Miu-pjucken verkar vara helt slut...

... i min storlek så jag funderar på de här istället. Men vad är en "air brushed ballerina shoe"?? Lite småskabbiga fast nya typ?

Soon to be dinner...

Löken blev väl fräst och ackompanjerad av nötfärs och tomater. Spaghetti och köttfärssås i all sin enkelhelt. Efteråt tackade sonen för en god måltid. Tiden stannade och världsaltet upphörde under denna sekund. Sonen åt. Köttfärssås. Det är stort. Den här kvällen kan vad som helst hända.

Hittade just....

...precis vad jag önskar för i sommar i skoväg. Och så finns de bara kvar i storlek 37. Den storleken har jag inte haft sen i fjärde klass. Och till skillnad från huvudkaraktären Laura i min andra bok med just den titeln så vägrar jag att ha för små skor. Jag fixar det bara inte.

Hm, måste genast dammsuga nätet för att se om de finns någon annanstans i rätt size.

I dagens DN...

...kan man läsa att rika människor är lyckligare än fattiga. Undrar hur många forskare det krävdes att komma på den slående analysen.

Jag och Mats Strandberg...

...kom på en alldeles lysande idé igår. Som vi vill göra tillsammans. Hehe, tänk vilka snilleblixtar man kan få under en försommarkväll under den vackra sommarhimlen. Ska ringa och väcka Mats nu, jag brukar göra det när jag ringer honom.

Bilderna...

Kvällen blev lyckad!

Böckerna ser fantastiska ut(jo, man fick med sig en hel kasse med de båda böckerna OCH ljudböckerna...)Och Läckan var smashing. Även hennes ömma moder var fin. Båda hade blivit stylade av proffset Mia Högfeldt.

Själv fick jag ju ta till storsläggan här hemma för att få fason på det yttre. Jag blev iaf respektabel.

Håller som bäst på att ladda ner bilder, men tar sån tid och jag måste lämna kids först. Återkommer med bildkavalkad på författargänget och diverse löst folk.

Ska vi få knuff på skutan nudå??

Alltså det är en ganska tuff uppgift jag har framför mig den närmaste timmen. Jag är på väg till Läckans dubbelrelease av både nya deckaren och hennes kokbok.

Jag satsar på svart ikväll. Och sjuka mängder smink.

Veckans mål...

DAGIS-PICNIC...

...är dessa:

-Promenad varje dag. Morgon eller kväll.

-Avsluta första utkastet på min tredje ungdomsroman. Har lovat redaktörs-Karin att skicka det innan 1 juni, vi får väl se om det lyckas. Alla outlines är iaf klara och jar har ett rätt bra grepp om historien. Efter sista årets misslyckande med skrivandet är jag numer väldigt noga med synopsis. Det innebär för min del att alla viktiga händelser genom historien är placerade i rätt ordning. Dte var nämligen vad som ställde till det för mig när jag fastnade förra gången. Sen var det bara att ändra på början så löste sig allt. Nästan. Riktigt så enkelt var det inte, men snudd på.

-Träna tre gånger på Sturebadet.

-Klippa mig.

I övrigt är det dagispicnic, årsmöte i bostadrättsföreningen, releasparty för Läckan, avslutning(tack och lov, herregud vad jag avskyr den där stinkande klorhallen med alla läskiga fötter) för simskolan, intervjuer m.m som går av stapeln.

Under dagens Djurgårdspromenad...

...passerade dessa saker revy. Rätt coolt ändå.

Vi i villa...

En bok jag fick skickad till mig så sent som i fredags. Den lästes ut redan under lördagen.

Om ni bara tänker läsa en bok denna sommar så kör på den.

Den är skriven under pseudonym så redan där har ni mig intresserad. Enligt en intervju lär författaren ha skrivit ett antal böcker av annan karaktär innan vilket får mig att bli fast belsuten om att veta vem som skrivit Vi i villa. Jag måste få veta!!

Huvudpersonen heter Anders. Han har slagit på stort i sin medelålderskris genom att skaffa sig en älskarinna. Inför mötena med henne knaprar han Viagra och lovar dyrt och heligt att det är bara med henne som han kan hålla på i en evighet.

Hemma i villan har han fru och dotter. Dottern blir inte snällt behandlad av grannarnas jämnåriga döttar och frun Filippa är mest sur och tråkig. Ganska lik mig.

Sen påbörjar Anders en resa utan dess like. Han skickar snuskiga sms till sina fienders chefer. Han gör bajsbomber och slänger på fiendernas garageuppfarter. Han gör långa elaka repor på deras nyinköpta dyra biiiiilar. Han tar över helt enkelt.

Jag har ont i magen när jag läser den sista meningen. Samtidigt som jag går och småfnissar för mig själv över Anders smarta upptåg. Jag blir jobbig och vill läsa högt ur den för maken. Sådär som man bara blir när man får en magisk läsupplevelse i sina händer.

Läste just ett mail...

...från den underbart begåvade kvinna på mitt förlag som bokar in intervjuer inför boksläppet. Mailet innehöll en väldigt bra bokning. Tack snälla Lina, du är grym!!

Som det stora schlagerfan jag är...

...kan jag inte fatta att jag liksom helt missat hetsen kring Perrelli. Det har på något märkligt sätt gått mig förbi. Men ikväll ska det bänkas framför teven. Jag tror jag ska göra små flaggor åt alla här hemma att vifta med. Det borde fixa stämningen.

Fingret åt Lill-Babs?

Ja, alltså det var mycket nära idag. Jag höll på att bli krossad av hennes guldiga Mercedes, men lyckades klara mig. Bara för att hon envisades att hålla på högerregeln...

Sen såg jag att det var just Lill-Babs och drog in mitt irriterande uppsträckta långfinger. Jag älskar ju henne och man ska inte vara dum i trafiken. Fast hon blåste på rätt bra ska jag säga.

Jag är en rutinmänniska...

Varje fredag gäller samma procedur. Köpa nya blommor.

Denna fredag är inget undantag och ovan ser ni vilka jag valde denna vecka. Jag måste erkänna att jag är smått avundsjuk på Katarina Wennstam som visst ska vara en hejjare i trädgården. Med spaden och trädgårdssaxen i högsta hugg. Nästa vecka tänker jag bjuda in mig själv i hennes trädgård och bli bjuden på saft i grönskan.

Och det här vore inte så dumt...

..att sätta ett par barfota fötter på. En tidig morgon.

Saker jag önskar just nu...

Sommarledigt i Stockholms skärgård. Hmm, ska nog ringa Grinda och boka en helg. Kanske något jag ska önska mig i födelsedagspresent. Jo, jag fyller faktiskt år snart.

Igår pratade jag med....

...en person som jag träffade för snart femton år sen. Han kom givetvis inte ihåg mig, men han lovade(nästan) att hjälpa mig med lite research. Hjälp så spännande. Just nu kan jag faktiskt inte tänka på så mycket annat. Eller fast jo, kanske. Som att jag borde:

-Komma igång med träningen som jag nu flaggat för. Ytterligare ett års outnyttjat medlemsskap på Sturebadet känns rätt puckat.

-Köpa ett par svarta byxor.

-Boka tidiga powerwalks med C. Hon ringde igår och berättade att hon kommit igång på allvar. Och när C kommer igång på allvar med något är det bara att haka på. Hon är sjukt målmedveten.

-Rensa bland barnens skor. Jag tror att de vuxit ur typ alla på en vecka. Om det fortsätter så här kommer de snart att kunna ta mina.

ÄNTLIGEN!!! Nu funkar bildgrejen igen...här kommer dokumentationen från bokresan till Västkusten

Marknadschefens något högt skurna smokingbyxor


Jag och Majsan




Katten och Majsan poserar på röda mattan




Sara tar hem spelet. Milt sagt.

Majsan igen

Mat-Niklas och Ingela från Bokia i Borlänge. Jag gillar Ingela!! Och ja, Mat-Niklas är också bra, jag gillar honom med.

Katten ser mysig ut

Fick ett sms av L...

"Är i NY. Ska köpa hus."

Jaha. Själv tänkte jag slå på stort och köpa sushi till middag.

Har haft möte...

...på förlaget. Johan sa igårkväll att jag skulle ge fasen i att harkla mig. Jag brukar göra det när jag blir nervös.

Jag harklade mig inte idag. Kanske är harklingarnas tid förbi och jag kommer från och med nu alltid vara en samlad och lugn person. Man kan alltid drömma.

Jag tror jag ska göra en Norén...

Min vän Daniel ringde. Hans barnbok om superhjältar hade blivit recenserad i Svenskan. Nä, förresten...inte recenserad utan utplånad.

Jag läste den och undrade om Daniel möjligtsvis kunde ha haft en (utom min vetskap) hemlig relation med kritikerns fru som han sen luskat reda på. Eller om Daniel kanske råkat putta karln av misstag i en kö någonstans. Kanske råkat nysa på Per Israelson och inte bett om ursäkt.

Men inget av detta har hänt.

Jag skulle vilja tjuvkika när de ger sig hän. Ja, när de sitter därhemma i sina skinnsoffor från Finnlandia och darrar av hat. Hur de darrar och tänker att nu, nu jävlar ska aset få. Nu ska författaren rätteligen bestraffas för att ha skrivit något så uselt. Och så sätter de sig vid tangentbordet och fingrarna flyger fram så lätt. Sen trycker de på "skicka" och stänger av sin lilla dator. Och skyndar iväg till årsmötet för Lajvarna i Upplands Väsby.


Enligt den gyllene regeln ska man inte bemöta sågningar från kritiker. Men den här gången har jag inte skrivit boken själv och kan därmed bemöta den precis hur omoget jag vill.

Jag blir tokig...

...av att det inte går att lägga ut bilder på bloggen. Hmm, måste kolla upp vad som hänt.

Tillbaka i Stockholm....

...efter några intensiva dagar på västkusten. Jag har träffat så många underbara bokhandlare och pratat med fantastiska kollegor.

Sista kvarten igår innan läggning flippade ur fullständigt. En bild i min mobil utlöste ett skrattmaraton och jag räknade efter att jag faktiskt inte skrattat så mycket och länge på fjorton år. För hur ofta får man såna anfall egentligten. Ni vet så man gråter och har kramp i magen.

En rätt härlig känsla att vakna upp med träningsvärk i magen som resultat av att man haft kul. Tror iof att den typen av skrattattacker gärna infinner sig när man har viss sömnbrist och allmän uppsluppenhet...roligt var det iaf.

Tack snälla ni duktiga på förlaget för att ni fixat så himla bra. Och tack snälla alla ni otroliga bokhandlare därute i landet som brinner för era jobb.

Åhh, Ebba är tillbaka...

...på Expressen. Kul ju!! Och bra för Expressen. De behöver Ebba.

Kvällen i Stenugnsund gick till historien...

...och av någon outgrundlig anledning så går det just nu inte att lägga ut bilder här på bloggen...

Men innan ni får bildbevis så kan jag berätta vad som hände:

-Jag dansade. Mycket och yvigt. Mat-Niklas tyckte att jag skulle söka till Let´s dance. Jag är inte helt övertygad.

-Katarina Wennstam dansade lika mycket. Och lika yvigt. Och hade en galet snygg isblå klänning. Hon var het helt enkelt.

-Mari Jungstedt dansade också. I en grön klänning. Tillsammans med Maria Ernestam som hade en röd blåsa och strass på armen.

-Marknadschefen visade sina kalasbyxor av modellen hög midja. Jag tror han tyckte att de var sköna.

-Förlagschefen hade högklackade skor hela kvällen och ont i fötterna. Vår nya förlagschef är en kvinna...

-En författare hånglade. Vem då? Och med vem? Äsch, jag är väl ingen skvallerkärring heller...

Licens to kill+harembrallor

...är temat för kvällen. Kalaset går i tjusigaste James Bond-stil och det har utlovats en massa spännande saker. Bland annat så har Bonners marknadschef hyrt en smoking som lär ha gigantiska byxor. Alltså MC Hammer-style. Jag lovar att återkomma med bilder. Nu ska jag bättra på sminket tillsammans med Mari Jungstedt och Katarina Wennstam. Tjo!

Jag ska strax in på scen...

...och prata inför tusentals bokhandlare. Nåja iaf hundratals. Men de ser läskigt många ut därinne. Jag hoppas att jag inte får någon tvångstanke däruppe. Eller kräks. Eller börjar gråta. Eller bara rent allmänt gör bort mig. Här ska bara pratas om den nya boken. Bara om den nya boken. Bara om den nya boken. Bara om....Nu kör vi!

Och så var det Zlatan...

Ingen ser någonsin på sport hemma hos oss. Det skulle aldrig förekomma. Om inte...

Ja, jag är en mycket enkel människa. Jag älskar Zlatan.

Zlatan är en maskin som levererar och jag fällde ett par tårar tidigt imorse när jag såg omslagen på båda morgontidningarna. Zlatan står omskriven som den Gud han är och lär ha sagt följande till SVTs reporter som enda kommentar:

"Ni skriver, jag spelar!!"

Den dagen jag får Zlatans autograf skriven på min arm(ehh, ja, jag vågar inte skriva något annat här, jag tror att maken har börjat läsa bloggen) så kommer jag inte duscha mer. Och den dagen kommer...som den lilla stalker jag är, så vet jag det.

Linda Fors...

Och jag vill presentera en helt ny svensk författare: Linda Fors...

Närå, sorry för detta, men det har blivit lite fel i länklistan här bredvid och givetvis så ska namnet vara Lina Forss. Tyvärr är jag inte så pass tekniskt kunnig att jag kan gå in och åtgärda detta fel, men jag lovar att åtgärda detta inom kort. Det var alltså LINA FORSS, inget annat. Och så glöm för allt i världen inte att köpa hennes nya bok i pocket, Hallonbäcken och givetvis ska ni läsa hennes blogg. Som alltså finns länkad här bredvid...

Jamen förlåt....

...för helt uselt bloggande. Ni gamla läsare vet säkert att jag själv avskyr illa uppdaterade bloggar, varför jag ser detta som ett grovt brott. Förklaringen ligger dock i att jag haft vissa tekniska svårigheter som nu alldeles precis har löst sig. Givetvis med assistens av proffset Sigge Eklund.

Kreta var lovely. Det var så lovely att jag starkt överväger att återvända nästa år. Det tycker jag är ett mycket gott betyg.

Just nu sitter jag på X2000. Tillsammans med damerna på bilden ovan. Maria Ernestam, Mari Jungstedt och Mia Törnblom. M-tjejerna. Och jag.

Vi är på väg till Västkusten för att prata om våra nya böcker inför en massa bokhandlare i två dagar. Och på kvällarna är det kalas.

När vi alla möttes på Centralen kom vi på det geniala draget att uppgradera oss till första klass för känslan av lyx. Bara för att sedan inse att vi blivit kommenderade till den tysta avdelningen och irriterade hyschningar. Så vi fick braka iväg till Bistron istället för att lätta på trycket.

Att sätta just oss i en tyst avdelning kändes faktiskt väldigt komiskt. Vi är alla rätt gapiga...

I Bistron mötte vi även Henrik Fexeus och Mat-Niklas. Mat-Niklas åt en kanelbulle i smyg eftersom han just träffat ett GI-orakel vid sin plats. Ingen vill väl kanelbullesvulla i närheten av GI-Ola & Co.

Man kan ju vakna till en sämre utsikt....

På dagens schema:

-Ringa tre viktiga samtal. Förmodligen från poolkanten igen. Förhoppningsvis inte samtidigt som det kommer en enorm Lille Skutt som jag måste krama igen.

-Maila iväg svar på två intervjuer.

-Öva på att simma. Gäller dock inte mig.

-Få pedikyr.

-Gå på disco. Egentligen avsett för kids only(4-10 år...), men jag tänker tjata till mig att få vara med. Ni vet en sån där övervintrad morsa som står och tror att hon hänger med i kidsens moves. Än så länge tycker mina barn att jag är grym på att dansa, men det lär ändras. Tills dess tänker jag vara pinsam och dansa loss till E-type och annan bra musik.

För övrigt så tror jag att denna dag kommer bli den varmaste här på Kreta denna vecka. Det dallrar redan i luften trots att det fortfarande är morgon. Hur var det ni hade det där hemma? Soligt?

Det händer grejer...

...när man är borta...På mitt förlag (Albert Bonniers) har det omstrukturerats. Ja, faktiskt inom hela Bonnier Books(Bonnier Carlsen, Wahlström & Widstrand, Forum och AB) och omorganiseringen är rätt storslagen. Det byts chefer hit och dit och en massa folk kommer att få byta skrivbord med varandra.

Hur det påverkar mig? Tja, det vet man aldrig. Men det har blivit en hel del att tänka på.

Generellt är jag pro förändringar. Jag anser att bokbranschen behöver det här. Branschen behöver förnyas och jag tror att det här är ett steg i rätt riktning.

Telefonen har gått varm här nere på Kreta, typiskt att när det väl händer något dramatiskt och spännande så är man vid en pool med keffig mottagning.

"Va? Jag hörde inte riktigt...ledningsgruppen har beslutat att, nej säger jag, inte putta mamma i vattnet. Jaha, du sa att den nya chefen blir..?Nej jag VILL inte krama Lille Skutt."

(Bilden ovan visar platsen för dagens viktiga affärssamtal. Och ja, det är min fot.)

Igår dansades det igen+jag gör egna läsundersökningar

Med en clown och i stor grupp. Jag tror att jag vara allra gladast fast jag var äldst. Små barn mimade till poplåtar på en scen och jag fick tårar i ögonen för att det var så fint.

Efter nattningen läste jag visare i Aldrig fucka upp. Igår, vid poolen, gjorde jag en läsundersökning i all hemlighet. Spanade in vad alla andra läser. Och konstaterade att det var uteslutande deckare som lästes. Anne Holt, Leif G.W, Åsa Larsson, Anna Jansson, Stieg Larsson(nähä?) och Micheal Connelly. Jo, förresten, det var en farbror som läste en faktabok om Kreta.

T läser Damernas detektivbyrå för första gången. Det var jag som tog med den i ambition att läsa om den för kanske fjärde gången. T tyckte Monica Ali var ok, fast något pretto.

Pratade med maken igår. Han satt i en taxi mellan två möten och var busy värre. Han blev otroligt stressad över att höra om min numer djupt liggande solbränna. Jag tror att han ringde solariet för att boka tid så fort vi lade på.

Och så är det visst Mors dag snart...

...

Loppsan fick syn på en penna+jag har dansat med vargar

Jo, Lopps fick syn på en penna inne på supermarketen. En penna med formen av Askungen. Försedd med en knapp som när man trycker på den drar igång en propeller. Självklart var den tvungen att inhandlas och den har varit igång 24/7. Bla har vi trasslat in oss i både håret och små trådar på kläderna.

Men frågan är hur, hur i helsike kommer man på idén? Jomenvisst, vi gör en prinsesspenna och sen tar vi och mixar dit en fläkt. Förvisso uppskattad, men ändå? Den stora loosern i sammanhanget är ju givetvis jag som betalar skräpet. Hej och hå.

Btw så funkade mitt öppna brev till solen och idag har vi burnat som testosteronstinna gymkillar vid poolen. Och dansat med Vargen.

Det är alltså dags att ta fram stora anteckningsblocket och betala medlemsavgiften för Intresseklubben.

Jag var på bio...

...en gång när jag mötte Lassie. Då utklädd till Thommy Berggren. Jag var där med barnen och han var galet otrevlig. Ville gå förbi oss i kassan eftersom annars skulle lille Thommy inte hinna. För precis som vi så var han sen till filmen. Vilket jag påpekade. Thommy grymtade och tyckte att att han var betydligt viktigare. Vilket han sa. Surt till barnen. Jag sa att han var en skitgubbe. Vilket han nu säger att Norén är.

Jag tycker Norén är underbar. Precis som jag tycker att Maja Lundgren är. Naket är härligt. Dessutom tycker jag det är uppfriskande med litteratur som det blir lite blås kring. Guuud så tråkigt om det inte hände ett smack.

Däremot är Thommy Berggren inte härlig. Han är en komplexfylld man som sjunger otäckt högt när han cyklar Strandvägen fram. Bara för att någon ska se honom. Det är väl klart att han vill vara Norén. But THAT will never happen. Han kan sukta efter de där humrarna bäst han vill. Och kanske vara tacksam att hans söta fru drar in cashen.

Läs denna blogg!!!

För er egen skull. Äntligen, säger jag. Varma kramar/D

Ojojoj...här har det dansats...

Och vi pratar intensiv, svettig grekisk dans. Dansen gick genom en enorm (fullsatt) matsal och runt en pool. Vi pratar tvåhundra människor som släppte lös totalt. Tillsammans.

Johan ringde mitt i dansen. Tillbaka från ett besök i London. Där den största problematiken innan hemresan bestod av om skorna som skulle köpas skulle vara choklad eller kolabruna. Detta efter en sansad måltid på Nobu.

Här åts det moussaka, tzatsiki och sallad. Inte en sushibit så långt ögat räckte.

Vinden har mojnat och har vi tur så har ovädret passerat imorgon.

Jag har läst ut halva Lapidus. Den är...grym. Lapidus kommer piska den svenska författarscenen i många år framöver.

Högmod går före fall...jag skriver ett öppet brev till solen:

Bara för att jag skrev om den svenska kylan imorse är det nu också kallt här på Kreta. Det blåser rätt illa och vi huttrar.

Förlåt solen, jag ska aldrig mer skriva att du gör ett dåligt jobb i Sverige. Please, kom tillbaka. Det känns så mycket värre att vara utan dig här på playan än det någonsin gjort hemma i Stockholm.

Utan dig sitter vi bara här på vårt hotellrum och bråkar om det sista flygplansgodiset. We need you!! Please come back!!

(har fortf bredbandsproblem, varför det inte går att lägga upp några bilder...)

Läser att Linda Skugge...

...gått till Svenskan(näringsliv). Kul för Svenskan. Och grattis till Linda.

Några av mina favoritkrönikörer huserar redan på SvD. Jenny Nordberg, Martin Gelin, Clemens Poellinger och Karin Thunberg.

Telenors bredband fungerar sådär här på Kreta, det går sjuuukt långsamt. Men jag lovar att sätta mig i receptionen i eftermiddag och blogga på med hotellets bredband ist. Vi har precis avslutat en lång frukost med yoghurt, honung och musli. Lovely yoghurt...dessutom är kaffet här grymt gott. Vi har redan infört dagens standard efter lunch: Frappe! Iskall!

Hör att det är tio grader hemma i Sverige...

Sånt är alltid glädjande att höra när man själv befinner sig på annan ort. Hehe.

Jag och T konstaterar att vi burnat på rätt bra för att vara första dagen. Båda har tydliga ränder från bikinin och smått brända näsor. Well...ingen har någonsin påstått att vi har ett sunt förhållande till solen.

Nu drar afterbeachen igång...

Jag och T sitter och läser medan kidsen kollar film. Nedanför terassen dansas det och folk verkar väldigt glada över sin semester. T läser Monica Ali och jag Lapidus nya.

Coverbandet på Afterbeachen spelar Gyllene Tider. Tänk vad härligt att vara Per Gessle/Tompa Ledin och veta att typ varenda svensk får en liten nostalgisk sommarkänsla(om än så ofrivilligt) när deras melodier spelas. Stort ju.

Det här kan funka...

Som

Som sagt...det där med bildmontage är ännu inte riktigt min grej.

Utsikten är från vår terass. Vi blev glatt överraskade när vi drog isär gardinerna imorse eftersom vi anlände mitt i natten igår och inte hade någon koll på hur det såg ut utanför.

T ligger just nu och flåsar i en solstol här bredvid och jag tror vi kör på olika taktiker. Hon kör utan solskydd, jag kör med. I slutet av veckan kommer vi att ha en rättvis bedömning av vem som lyckats bäst med sitt solande.

Åttiotalet ringde visst och ville ha tillbaka patenten på osunt solande...like we care....

Greek chic...?

På Netaporters startsida är veckans tema just Greek chic. Förvisso är vi just nu på väg till Grekland, men att kalla mig chic at the moment vore att ta i.

Här på Arlanda råder en trött stämning och att planet är sju timmar försenat kan vara en bidragande orsak. Vi hoppas komma fram till Kreta i lagom tid för att hinna med ett sent dopp i poolen.

Vi har ätit en lång frukost och ligger nu alla däckade i sköna skinnfåtöljer och kollar barnkanalen på en enorm plattskärm. Mao rätt soft.

Fredagen blev precis...

...lika sen och intensiv som jag befarade. Och det blev en grillad med räksallad i ena handen under vår väg hem. Är dessutom klart imponerad av mitt rutinerade beslut att knöla ner ett par flipflops i väskan.

Maken tyckte att jag var löjlig som var så envis med just räksalladen. De frilansande korvgubbarna hade nämligen ingen sådan utan vi fick knalla ända till sjuelva vid Dramaten. Där fanns den efterlängtade majonäsgeggan.

Sigge och Ebba var grymma DJs. Claes med fru var hur söta som helst. Malin smart och vacker as always.

Jag tvingade också in maken en sväng på Sture. Eller var det V? Jag har ingen som helst koll på hur de har lagt upp det geografiskt därinne nu för tiden. Kristoffer A och Uffe v R var iaf rara som lotsade in oss. När vi pep därifrån efter bara ett par minuter tyckte vi ändå att vi gjort stan rätt bra.

Idag har vi pustat i värmen och ätit brunch på Tures. Imorgon drar vi till Kreta och jag borde väl börja packa snart.

Jag har ju helt glömt....

...att berätta att jag såg Kristian Luuk och Carina Berg igår. Jovisst, det är helt sant. De satt på Karlavägen och hånglade. Carina såg glad ut och Kristian kär. Fint.

Tänk vilka världsomvälvande saker man får vara med om här på Östermalm en kväll i maj.

Jag=en rymling

Det ser iaf ut så. Jag drog på mig en blåvitrandig skjortklänning imorse. I all hast. Nu inser jag att jag ser ut som om jag rymt från sjukhuset i landstingskläderna.

Hittills har jag avverkat en frukost med Sara L. På Riddarbageriet. Det var mycket trevligt. Sara är ett marknadsföringsgeni och en helt grym säljare. Hon håller just på att arrangera en säljresa för en massa bokhandlare som ska avslutas med en James Bond-fest. Jag känner mig ytterst hedrad att få vara med. Men vilken Bondbrud ska jag vara? Xenia Onatopp, Honey Ryder eller Moneypenny?

Med tanke på dagens outfit lär väl den sistnämnda vara mest min stil...

Morgondagens outfit...

Är inte helt hemma på det där med bildmontage, men jag tror nog ni får en rätt tydlig bild.

Stackars Mats...

...Strandberg, hans dator har pajjat och bokstaven E kan inte användas. Men lite komiskt är det. Jag tänker på en massa saker som fullständigt skulle haverera om en bokstav plötsligt föll bort. Eller lades till. Eller byttes ut.

"Duk" skulle kunna bli tokigt.

"Titta" också.

Eller "rulla".

Man har det inte roligare än man gör sig.

Jag tänkte fortsätta ge mig på...

...reklamarna. De där övervintrade AD och Copy-killarna som passerat trettiofem. De flesta sitter med en halvhög lön och dissar killarna i finansbranschen och kallar de backslickstöntar. Egentligen handlar det bara om att reklamarna var för dåliga i matte för att komma in på ekonomlinjen. Men reklamarnas enda egentliga drivkraft är att tjäna stålar. (vilket ytterst få av dem verkligen gör) Den kreativa konstnärssjälen är bara en täckmantel. Jag fortsätter mina dissningar mest för att jag inte kan hejda mina tankar. Här kommer några axplock ur deras livstil:

-Reklam-rullatorn. Ja, skateboarden. Den som de mogna killarna åker till jobbet på. Med det långa, numer rätt glesa håret fladdrande i vinden. "Armarna ut och jag svänger ner, gogogogo vi blir fler och fler.... Jag tar min reklam-rullator, ner ner ner nerför backen ner."

-Funkishuset i Södra Ängby. "Ja, alltså, vi har blåst ut hela skiten, men ändå bevarat originaaaalet. Med en dansk touch, liksom." Originellt, verkligen. Nytänkade! På uppfarten står en svart Volvo V70 miljövarianten. Och frun har en Mini Cooper. I silver.

-Gotland. "Vi drar till huset på Gotland." "Jamen det är så härligt där. Så äkta liksom. Man känner att man kommer nära Bergman. Han tänkte precis som jag."

Något säger mig att jag inte kommer att få en inbjudan till Guldägget nästa år...

Dagens todolist...

..ser ut som följer:

-Köpa en ny portabel dvd-spelare på SIBA. Deras Limited Label har de i särklass bästa i klassen. Och vi vet, vi är inne på vår femte. Philips gick sönder efter bara någon vecka på Mallis. (Och nej, jag får inte betalt för tycka tjusiga saker om produkter, jag är förvisso en rätt omoralisk människa, men har inte kommit så långt i mina sponsorsplaner så ni behöver inte oroa er för det fenomenet i denna blogg. So far...)

-Fixa en blankett till kidsens pass

-Lunch med förläggaren Rod, marknadschefen Bodil och redaktören Karin.

-Ringa pappa

-Handla mat

-Lämna in klänningar på kemtvätten

Önskar...

...btw att jag hade möjligheten att knalla ner till Kulturhuset klockan 19.00 ikväll. Carolyn Cassady är där och talar om sin bok(Off the road). Boken som avslöjar allt om hennes äktenskap med Neal Cassady som bla bedrog henne med ett flertal kvinnor och hans vän, Allen Ginsberg...

Dessutom hade Carolyn själv en het flirt med Jack Kerouac (On the road).

När jag ändå är på förlaget idag kanske jag kan tjata på Abbe Bonnier att fixa ett signerat ex av hennes bok...Abbe, please...

Jens Lapidus...

recenseras i båda morgontidningarna denna torsdag. (ej ännu upplagda på nätet) Båda tidningarna nämner att förlaget hetsat Lapidus att skriva denna bok. Att han varit tvungen att pressa fram den. Och givetvis anser de båda kritikerna att den inte är lika bra som Snabba Cash.

Hmm. Jonas Thentes kritik i DN känns dock bättre än Svenskans version. Han är uppriktigt besviken. Fast båda kritikerna verkar hoppas på bot och bättring inför nästa bok och håller sina tummar för Lapidus.

Andra boken...är alltid ett gissel. Särskilt om debuten var en populär sådan. Nyförälskelsen som då brukar träffa läsaren börjar gå över och spontansexet har dött ut. Kvar är bara diskbänksrealismen och den faktiska texten. Då är det lätt att bli besviken.

Jag har ännu inte läst Aldrig fucka upp, men jag tänker definitivt tigga till mig ett ex idag när jag ska till förlaget. Jag ser fram emot att pressa mig igenom den på Kretaresan. Ligga där bland barnens plaskande och tjoande och läsa om hårdkokta knarkuppgörelser. Vi behöver alla en balans i livet...

Huliganer i Humlan!!

Smarta killar...?

Det är fasen skandal. Att idioter som anser att fotboll är den enda meningen med livet. Och de anser sig ha rätten att vråla otäckt högt på allmän plats. Läs Humlegården.

Calle frågade:

"Mamma, varför skriker de sådär?"

"För att de är dumma i huvudet."

Jamen så är det ju. Vrålar man sig blå om en sketen jäkla boll, då är man inte riktig i skallen.

Töntar!

Tänkte....

...öka mina chanser att dra på mig nedan nämnda åkomma genom att undvika varje möjlighet till att skapa just en pengahög. Tänkte nämligen håva in denna godisbit. Undrar om den hinner komma innan partyt på fredag?

Hör ni ljudet av pengar som flyger..? (swish swish...)

Pengabrist...

...är, enligt SvDs nya artikelserie, en riskfaktor för depression.

"Avsaknad av förmögenhet trefaldigar risken"

Oj. Prozac, någon?

Rachel Mohlin...

... är någon jag beundrar. Hon har en komisk ådra som är helt otrolig. Jag ringde mitt ljudboksförlag i höstas och undrade:

"Snälla, kan vi inte fråga om Rachel Mohlin kan läsa in min nästa bok?"

Smarta förlags-Ulrika hade då redan själv tänkt på Rachel. Som tackade ja.

Förra sommaren körde jag bil en hel natt från ett bröllop på Västkusten. Och lyssnade på Marian Keyes "Är det någon där" som Rachel läste. Även om ni läst boken så lyssna ändå på den som ljudbok. Underbar!!

I slutet av juni ska hon läsa in min nya bok och jag ska få komma till studion. Med risk för att jag kommer hänga henne över axeln och gapflabba rätt in i mikrofonen. Samtidigt som jag kommer be henne skriva autografer till alla jag känner. Mao kommer jag bli starstrucked. I just know it.

Sturebadet...

...kommer få äran av mitt besök idag. Nytt medlemskap är tecknat och jag är redo. Beach -08 är väl lite väl sent att tänka på, men framåt 2012 borde jag fått fason på min hydda.

Jag tänker:

-Ro

-Cykla

-Köra situps

-Stretcha (som jag testar redan nu på bilden ovan)

-Boka tid för pedikyr

Med risk för att endast det sistnämna blir genomfört så tänker jag dokumentera alla ovanstående punkter. Med unika bilder för bloggen. Vi får väl se om de blir lämpliga att publicera.

Idag åt jag lunch...

...på Operabaren. Rimmad lax. Skuren i centimetertjocka skivor med fiskfjällen kvar. Sådär va?

Jag älskar Operabaren. Över alla andra restauranger, men det där går inte. Jag måste prata med någon om det här. Undrar om jag kan ringa Tomas Boström?

Ja, bara någon som kan ha viss impact.

Vid bordet intill oss satt den forne New Yorkaren Olle Wästberg. Han höll med om laxen, men han har ju knappast något att säga till om. Han är ju inte direkt mannen med stort M. Som Tomas, menar jag. ToMas.

Reklamare...

Alla reklamkillars brorsa..?

...är en speciell sort. En sort som jag har ett kluvet förhållande till. Kanske ett rätt irriterande horn i sidan. Och då talar vi inte om min pappa som jobbat i branschen i hela sitt liv. Inte heller unga nykläckta fräscha människor med smarta ideér.

Utan jag menar den nygamla sorten. Som gick ut Berghs på nittiotalet och har passerat fyrtio. De som inte längre har täckning att ha axellångt hår och kämpar stenhårt med att se ut som Jonas Åkerlund.

Det sitter två stycken alldeles bredvid mig just nu. Och de smider planer. Sneglar åt mitt håll och skulle mått bra av att skippat den där sista vodka-limen på O-baren igår.

De pratar väldigt lågt, liksom för att poängtera att de ruvar på världshemligheter med största sekretess. Ohhh, akta, nya kampanjen för Mieles nya dammsugare kan läcka ut. Ohh, akta, någon kan sno våra geniala tankar om salvan mot analklåda på Apoteket. För det är stort, stort som fan. Ingen annan bransch har en sån impact som vår. Stort som fan.

Herregud. Jag som trodde att jag hade ett hittepåjobb.

Jag har köpt en kikare...

...ja, alltså en teaterkikare. Har en förkärlek till vacker balett varför jag tyckte att det var en bra investering. Men...en kikare är inte ett redskap som gör sig bra tillsammans med min personlighet.

Igår kollade jag in grannarna i huset på andra sidan gatan. Sen kollade jag in det medelåldersparet som såg ut att gräla två kvarter bort utanför sin Mercedes. Innan jag gick och lade mig försökte jag spana in vilka gäster som lämnade den japanska krogen med lite för mycket innanför västen.

När jag bodde i NY hade vi en kikare. Eller rättare sagt ett teleskop. Folk har det där. För att kunna spana in sina grannar och livet omkring. Jag fick en mycket osund relation till den kikaren. Också.

Ser ni solen...???

Nu är det sommar. Inte längre vår, utan sommar! Så var det bestämt. Bilden är tagen strax efter klockan fem denna morgon från vår balkong. Lovely!

Btw så är det något magiskt med innergårdar. Bara något enstaka ljud från ett öppet fönster där man slamrar med disken eller en melodi från en radio. Mmmm....

I dagens DN...

...skriver underbara Ulf Stark ett inlägg om barnlitteraturen. Läs!

Hade för en tid sen förmånen att lyssna på Ulf när han talade om sin nya bok. Jag skrattade så att jag blev hes i flera dagar.

Här hemma är Ulf Stark en husgud. Calle älskar hans böcker och vi läser dem om och om igen. Inte många andra böcker väcker samma funderingar och frågeställingar. Vår absoluta favorit är Märklin och Turbin som jag till min glädje fick höra att det kommer en fortsättning på.

Men även Ulfs absolut senaste, Krutpojken, lät härligt galen.

Vänner och fiender...

...är ett hett ämne. Som jag diskuterade så sent som för en timme sen.

Jag har några stycken riktigt nära vänner. Lyckligt lottad faktiskt.

Sen har jag fiender.... Jag vet inte riktigt hur uttalat det fysiska hatet mellan oss är, men låt oss iaf säga att det finns en drös med människor som jag glatt skulle putta för nära fruktbålen på en fest. Men jag undrar så om de vet att jag hyser mina agg mot dem? Eller går de omkring glatt ovetande? Låt oss hoppas det. För deras skull. (lägg till lite läskig musik här)

-En journalist. Hon arbetade en gång i tiden på en svensk morgontidning, men så inte längre. Hon var en riktig skitkorv som körde med oetiska intervjumedel och första gången jag mötte henne i verkliga livet fick jag behärska mig från att inte säga det till henne. (det var på Bonniers årliga mingel på Nedre Manilla så det var väl tur att jag höll nerverna i schack) Jag har hört att hon verkar mer harmonisk på sitt nya jobb. Good for her.

-En konkurrent. Ja, alltså inte en författare utan en kvinna. Ni vet en av dem som man råkar ha delat one too many boyfriends med. Hon arbetar med reklam och jag tål henne inte. Och hon inte mig. Jag tycker hon är komplexfylld och antar att hon har en del liknande att säga om moi. Men nu var det mååånga år sen vi sågs. Jag hoppas det blir många fler...

-En bekant. Jag kan inte riktigt avslöja min relation till karln, för det skulle bli alltför avslöjande, men låt mig säga så att han betedde sig riktigt sjukt illa under en middag för några år sedan. Idag är han fet som en gris och pratar mest osammanhängande. Dessutom lär han ha blivit dumpad alldeles nyligen. Men se där. Så tokigt.

Jaha, det var ett axplock ur min mentala lista på saker jag ska ta upp med min terapeut. Förlåtelse, förståelse och acceptans. Eller hur var det nu? Jag kommer aldrig ihåg....

Den här bilden...

...försökte jag skicka till bloggen i samband med att jag lämnade Family Living. Ja, jag tänkte att en bild när jag vinkar skulle vara symboliskt och fint. Den kom till min inbox NU. Sex dagar senare. Jag undrar, vad har den gjort på vägen? Tagit en långlunch? Ringt en gammal klasskompis? Hälsat på alla de gamla udda strumporna som försvunnit ur torktumlaren. Hmm, frågorna är många...

På fredag...

...ska vi bort på middag.`Och sen följa med värden som ska agera DJ på utvald nattklubb. Jag vet att även Claes de Faire ska dit. Vilket får mig att undra vad han har för förväntningar på kvällen. Vilka skandaler tror han kommer komma upp till ytan?

Vi har barnvakt och förväntningarna från mitt håll är skyhöga. Det är vår och allt är möjligt. Kanske kommer jag att promenera barfota hem framåt fyra med guldsandaletterna i ena handen och en bamse med räksallad i den andra. Kanske vägrar jag fortfarande att gå hem eftersom det ju är minst en timme kvar till stället stänger. Eller så tycker min man att vi borde dansa mer. En gång dansade han sönder ett par frackbyxor. Han skulle göra någon avancerad move ala Jackson och så sprack brallorna. På insidan av båda benen. Hela vägen uppifrån och ner.

Jag har gjort en liknande sak. På en nattklubb i New York. Hade ett par snäva(vilket nästan är en underdrift) svarta byxor. Jag skulle göra någon höftrörelse som skulle gjort Beyonce svårt avundsjuk och så ritch. Brallorna sprack från nedre delen av gylfen hela vägen bak upp till linningen i ryggen. Så jag fick dansa längs väggen och skrika åt exet att han skulle kasta över sin kavaj.

Men på fredag är det inte frack som gäller. Men kanske DLS/LBD? Japp, så får det bli.

(Och för er som inte hängde med i förkortningarna så kommer de här: Den Lilla Svarta/Little Black Dress. Skriver undertecknat malligt trots att hon själv lärde sig detta för mindre än en vecka sedan.)

SÅ CLAES...hur högt siktar vi??

K ringde...

Blicken, färgen, tantgreppet på väskan.
It´s all coming back to me....suck.

K:När ska vi äta frukost på Zink? Du vet, det nya stället på Biblioteksgatan som är det närmaste man kan komma Balthazar i New York.

D:Nu? Snart iaf. Vet du att vi är med i nya Hänt Extra?

K:Va?

D:Min kycklinggula klänning är mer illgrön där. Och så ser jag lite deprimerad ut. Men du är skitsnygg. Men den där bilden kommer förfölja mig forever and ever. Dessutom mobbar Johan mig för den så fort han passerar min garderob. Han kacklar och viftar med armarna.

K:Jag måste gå och köpa den. Tidningen alltså. Och ring mig när du vet att vi kan köra frukost.

Måndag morgon...

....och som den oboptliga optimist jag älskar jag denna stund. En hel vecka framför mig, putande av möjligheter. Ehh, är jag jobbig eller är jag jobbig?

I helgen kom jag fram till att mitt vilande medlemsskap på Sturebadet från och med idag ska återaktiveras. I höstas när det lades på is hade jag inga möjligheter tidsmässigt att utnyttja det. Men skam den som ger sig. Idag stolpar jag dit och varnar för ny attack.

Sturebadet brings backs some memories...jag arbetade där i nästan tio år. Som aerobicsinstruktör. Ett av alla de yrken jag provade på under det glada 90-talet. Och jag älskade det. Johan säger att han inte riktigt tror på att jag verkligen var sådär vältränad en gång i tiden(vi kände inte varandra då) eller om det bara är en efterkonstruktion. Men det stämmer tyvärr. Därför blir också allt så mycket tristare när jag nu konstaterar hur illa ställt det verkligen är. Inte så mycket för hur formen ter sig som känslan av svaghet. Att jag inte längre pallar med hundra upphopp ackompanjerat av uppmuntrande indiantjut. Nu väser jag mest efter att ha gått uppför trapporna. (hemma i svärföräldrarnas villa....vi pratar EN trappa...)

En vecka kvar...

...tills avresan mot Kreta. Jag kommer bla att behöva:

-Fixa pass till kidsen.

-Tvätta tjugo ton tvätt.

-Rota fram resväskorna ur källarförrådet.

-Köpa en bra dvdbox. Ska fråga Daniel vad han har att rekommendera.

-Färga håret. Eller ska man göra det efter man kommer hem från sol och bad? Jag kommer aldrig ihåg ordningen.

Jag lär återkomma inom kort med fler punkter. Nu ska badande barn dras upp och frotteras.

Under morgonpromenaden...

...konstaterade jag följande:

-Jag är en mental stalker av de flesta svenska manliga artister som sjunger på sitt modersmål om hjärta och smärta. Jag inbillar mig att de alla är förlorade känsliga själar. Och endast jag, med mitt charmerande och övertygande sätt skulle få dem att känna sig trygga. Ehh, någon som sett filmen Lida...?

-Att jag gick ut ungefär en timme för sent. Det var inte längre möjligt att inte hälsa på alla trevliga bekanta som jag stötte på. Min genomsnittspuls var max 85 istället för optimala 145. Jag stötte ihop med Sara och Jessica. Magdalena. GI-Ola. Christina. Jimmy. Kia och Katarina. Tom.

-Att min man återigen måste få en stor eloge för sin förmåga att ladda min Ipod med det allra bästa enligt min smak. På vägen nerför Styrmansgatan grät jag faktiskt en skvätt ihop med Mauro när han sjäng att allt är Försent. Grät kanske är att överdriva, men det kom iaf lite tårar.

Inga kläder....

...fast hela garderoben är full. Men allt, jag menar ALLT är noppigt. Eller fläckigt. Eller skrynkligt. Eller bara fel.

Om en kvart ska vi vara borta på middag och det börjar bli panik. F-k!

Dessutom är det lite för kallt för bara ben (som inte hunnits vaxats och är kritvita) och sommarklänningar funkar sådär med strumpbrallor.

Något i stil med den gröna ovan ackompanjerat med ett par guldbronziga ben vore kul.

Nu ska jag leta reda på ett tvåmannatält som matchar mina vårskor. Helst utan fläckar.

Till Kreta med T...

Om en dryg vecka sticker jag och kidsen till Kreta. Med T.

T är väldigt exalterad över detta. Kanske ännu mer än kidsen, faktiskt. Jag är i vanlig ordning bara intresserad av en enda sak. Att sola.

Oavsett vilken exotisk plats på jorden jag än besöker så är det mitt primära mål. Benen är allra första prion. Sen armarna. Magen har jag inte längre någon kontakt med så den lämnar jag helt åt sitt öde. Tiden för att visa magen över för min del. Och vi pratar alltså till vardags. På badstranden blottar jag min nakna buk utan några större problem. Har alltså ännu inte gått in i baddräktsfasen. Men den är nog inte alltför många år bort...

Läste också att det lär finnas morgongympa på hotellet. Jag undrar så hur det kommer se ut. Förmodligen kommer T och jag vara först på plats, båda måna om att visa oss på styva linan inför de andra gästerna. Eftersom vi är gamla gymnaster, liksom.

T är btw min allra äldsta vän. Kanske är hon också min syster, vi vet inte riktigt. När vi pratar gör vi det på samma gång precis samtidigt. Vi har en sjuk närhet till siffror och statistik. Och så är vi på millimetern exakt lika långa.

Dagens uppdrag...

...är att inhandla present. Vi ska bort på middag. Till kidsen: söta små godispåsar från Karlafrukt. Till föräldrarna:

Äntligen....

...är den klar. Bloggen. Min alldeles egen. Känns lite läskigt. Som att flytta hemifrån.

Till en början tänkte jag vara lite försiktig. Bara köra på som vanligt. Men snart kommer det en del nyheter. Snart, ordet min son avskyr. Vad är snart? En timme eller ett år?

Välkomna!!

Välkomna till min nya blogg! Fräsch va?!